<\/p>\n\n\n
<\/p>\n\n\n
N\u00e4r Gudsmodersfastan nu n\u00e5tt sin sista dag, l\u00e5t oss \u00e5terv\u00e4nda till den fr\u00e5ga vi inledde med n\u00e4r den tog sin b\u00f6rjan den 1 augusti: Vad inneb\u00e4r det att som kristen relatera till begrepp som \u201dIsrael\u201d och \u201dSion\u201d i tro och b\u00f6n?<\/p>\n\n\n
Psaltaren \u00e4r en b\u00f6nbok f\u00f6r b\u00e5de judar och kristna, och olika s\u00e4tt att anv\u00e4nda och f\u00f6rst\u00e5 b\u00f6nerna utesluter inte varandra. F\u00f6r kristna g\u00e4ller att inte gl\u00f6mma att Psalmerna \u00e4r b\u00f6ner f\u00f6dda inom det judiska folkets gemenskap, och f\u00f6rblir en andlig skattkammare f\u00f6r detta folk. I dess poesi har begreppet Sion en suggestiv poetisk kraft, det symboliserar den framtid Gud vill ge Israel och \u00e4r ett oavbrutet \u00e4mne f\u00f6r hopp i s\u00e5ngerna. I Psaltarens poesi lovsjungs Sion som en k\u00e4lla till sk\u00f6nhet och f\u00f6rundran. <\/p>\n\n\n
Men f\u00f6r alla som ber Psaltaren med Jesus och efter Kristus har de m\u00e5nga referenserna till Israel och Sion nu f\u00e5tt en utstr\u00e4ckt betydelse, i enlighet med Jesu egna ord om att han sj\u00e4lv \u00e4r psalmernas subjekt (Luk 24:43). Eller som Paulus uttrycker det i Romarbrevet: \u201dIsrael \u00e4r inte alla som kommer fr\u00e5n Israel\u201d (Rom 9:6). Med andra ord, Guds folk finns nu genom och tack vare Kristus bland alla v\u00e4rldens folk och nationer. Tillsammans med Israel \u00e4r kyrkans kallelse att vara ett vittne om Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet och vishet.<\/p>\n\n\n
I det ljuset kan jungfru Maria \u2013 vars insomnande kyrkan i s\u00e5v\u00e4l \u00f6st som v\u00e4st i morgon firar \u2013 igenk\u00e4nnas i profeten Sefanjas utsaga om \u201dSions dotter\u201d. I henne bor Herren, och genom henne f\u00f6ds Israels och hela v\u00e4rldens Messias till jorden. Och Paulus kan skriva: \u201dFrid och f\u00f6rbarmande \u00e5t dem som vill leva efter denna ordning, \u00e5t Guds Israel.\u201d (Gal 6:16)<\/p>\n\n\n
Slutsatsen av v\u00e5ra reflexioner under de tv\u00e5 senaste veckorna \u00e4r att relationen mellan det gamla och det nya, mellan det jordiska Jerusalem och det himmelska \u2013 \u201ddet Jerusalem som finns i himlen \u00e4r fritt, det \u00e4r v\u00e5r moder\u201d (Gal 4:26) \u2013 \u00e4r b\u00e5de en relation av kontinuitet och brott. Utmaningen \u00e4r att h\u00e5lla samman det s\u00e4tt p\u00e5 vilket dessa tv\u00e5 verkligheter \u00f6verlappar. En teologi som g\u00f6r en alltf\u00f6r skarp \u00e5tskillnad mellan de bibeltexter som g\u00e4ller det jordiska Israel och de som handlar om kyrkans delaktighet i \u201dGuds Israel\u201d riskerar att driva in en kil mellan de tv\u00e5 f\u00f6rbunden. Samma f\u00e4lla, fast fr\u00e5n ett annat h\u00e5ll, riskerar den att hamna i som h\u00e4vdar att materialiteten i Gamla testamentet har ersatts av de andliga sanningarna i det nya. Historiskt \u00e4r det just s\u00e5dana tolkningar som underbl\u00e5st triumfalistiska attityder som gett n\u00e4ring \u00e5t antisemitism. Thomas Merton g\u00f6r en t\u00e4nkv\u00e4rd iakttagelse n\u00e4r han i sina dagb\u00f6cker p\u00e5pekar att v\u00e4sterl\u00e4ndsk kristendom varit som mest antijudisk n\u00e4r den identifierat sig sj\u00e4lv<\/em> med de militanta och oansvariga episoderna i Gamla testamentet. <\/p>\n\n\n \u00d6vertygelsen att Israels kallelse att vara ett \u201dtecken\u201d p\u00e5 Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet inte har upph\u00f6rt, och att grundandet av staten Israel inneburit en legitim r\u00e4tt f\u00f6r det f\u00f6rsta f\u00f6rbundets folk till ett hemland, g\u00f6r det samtidigt desto mer pl\u00e5gsamt att bevittna hur staten Israel utvecklats till en milit\u00e4rmakt vars politik blundar f\u00f6r ett av Torahs<\/em> oftast upprepade bud: att visa omsorg om fr\u00e4mlingen och l\u00e5ta invandraren vara lika inf\u00f6r lagen. <\/p>\n\n\n M\u00e5nga kristna kan sannolikt k\u00e4nna igen sig i Walter Brueggemanns ord n\u00e4r denne skriver: \u201dJag \u00e4r inte \u00e4ndrat mig ett iota i fr\u00e5gan om Israel som Guds utvalda folk eller om n\u00f6dv\u00e4ndigheten av s\u00e4kerhet och v\u00e4lf\u00e4rd f\u00f6r staten Israel.\u201d Men, forts\u00e4tter han, den \u00f6vertygelsen \u201df\u00e5r inte leda till blindhet eller likgiltighet inf\u00f6r dagens politiska realiteter och det s\u00e4tt p\u00e5 vilket en okritisk ideologi allvarligt skadar m\u00f6jligheterna till fred och f\u00f6rhoppningarna om en historisk l\u00f6sning f\u00f6r de s\u00e5rbara.\u201d <\/p>\n\n\n N\u00e4r Brueggemann, som \u00e4r en av v\u00e5r tids fr\u00e4msta gammaltestamentliga teologer, utmanar vad han beskriver som kristnas oreflekterade st\u00f6d f\u00f6r en endimensionell och f\u00f6renklad sionism \u2013 en s\u00e5dan som h\u00e4vdar Israels territoriella anspr\u00e5k med st\u00f6d av bibliska texter och d\u00e4rmed inte g\u00f6r n\u00e5gon som helst skillnad mellan det bibliska Israel och den moderna staten Israel \u2013 p\u00e5minner han om att det alltid g\u00e4ller att vara misst\u00e4nksam mot en l\u00e4sning av Bibeln som utesluter den andre. Brueggemann skriver: \u201dExkluderingen av den andre \u00e4r sj\u00e4lvmordspolitik.\u201d Och han till\u00e4gger: \u201dFr\u00e5gan om den andre \u00e4r en avg\u00f6rande tolkningsnyckel i v\u00e5r l\u00e4sning av Bibeln.\u201d<\/p>\n\n\n Att i dag st\u00f6dja alla dem \u2013 p\u00e5 b\u00e5da sidor i konflikten \u2013 som tror p\u00e5 en Gud som handlar i v\u00e5r v\u00e4rld f\u00f6r att vi ska leva f\u00f6rsonade, inte bara en Gud som ger sitt bifall \u00e5t den egna versionen av verkligheten, m\u00e5ste vara kyrkornas kallelse och str\u00e4van i Det heliga landet. Som kristna beh\u00f6ver vi oavbrutet granska v\u00e5rt spr\u00e5k, v\u00e5ra attityder och v\u00e5ra handlingar, och distansera oss fr\u00e5n allt som \u00e4r of\u00f6renligt med Jesu undervisning \u2013 oavsett var vi har v\u00e5ra sympatier i en konflikt. Teologiska tolkningar som hindrar oss att kalla verkligheter vid dess r\u00e4tta namn \u2013 ockupation, f\u00f6rtryck, lidande \u2013 n\u00e4r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter kr\u00e4nks, kan aldrig vara f\u00f6renliga med biblisk tro.<\/p>\n\n\n I v\u00e5r tolkning av Bibeln \u2013 som vi s\u00e5 ofta frestas att g\u00f6ra till ett eko av v\u00e5ra egna intressen \u2013 beh\u00f6ver vi vara klara \u00f6ver att Bibeln inte alltid talar med en enkelt urskiljbar r\u00f6st. Stundtals argumenterar bibeltexten \u00e4ven med sig sj\u00e4lv. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi undvika f\u00f6renklade l\u00e4sningar av Bibeln, s\u00e5dana som drar en r\u00e4t linje mellan dess m\u00e5ngtusen\u00e5riga texter och dagens politiska kontext. Framf\u00f6r allt beh\u00f6ver vi vara uppm\u00e4rksamma p\u00e5 varje anv\u00e4ndning av de bibliska texterna som leder till exklusivitet. <\/p>\n\n\n H\u00e4r kan fr\u00e5gan vidgas till de konflikter vi ser p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga omr\u00e5den i v\u00e5r v\u00e4rld i dag. N\u00e4r det ibland talas om ett \u201dcivilisationernas krig\u201d, till exempel en sammandrabbning mellan den v\u00e4sterl\u00e4ndska kulturen och den muslimska, kan vi beh\u00f6va p\u00e5minnas om att den verkliga konflikten mellan civilisationer inte sker \u201dd\u00e4r ute\u201d \u2013 den utspelar sig inom var och en av oss n\u00e4r vi vacklar mellan \u00e4ngsligt och aggressivt sj\u00e4lvf\u00f6rsvar och f\u00f6rm\u00e5gan att leva tillsammans med varandras olikheter i en m\u00e5ngfacetterad v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n N\u00e4r Gudsmodersfastan nu n\u00e5tt sin sista dag, l\u00e5t oss \u00e5terv\u00e4nda till den fr\u00e5ga vi inledde med n\u00e4r den tog sin b\u00f6rjan den 1 augusti: Vad inneb\u00e4r det att som kristen relatera till begrepp som \u201dIsrael\u201d och \u201dSion\u201d i tro och b\u00f6n? Psaltaren \u00e4r en b\u00f6nbok f\u00f6r b\u00e5de judar och kristna, och olika s\u00e4tt att anv\u00e4nda […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-5449","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5449","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5449"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5449\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5449"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5449"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5449"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"