{"id":4883,"date":"2020-03-28T01:58:00","date_gmt":"2020-03-28T01:58:00","guid":{"rendered":"http:\/\/ekumeniskakommuniteten.se\/fastebloggen\/?p=4883"},"modified":"2020-03-28T01:58:00","modified_gmt":"2020-03-28T01:58:00","slug":"den-gransoverskridande-bilden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/2020\/03\/den-gransoverskridande-bilden\/","title":{"rendered":"Den gr\u00e4ns\u00f6verskridande bilden"},"content":{"rendered":"\n

<\/p>\n\n\n

Man beh\u00f6ver inte g\u00e5 m\u00e5nga decennier tillbaka f\u00f6r att se vilken betydelserevolution begreppet \u201dikon\u201d genomg\u00e5tt. I ett uppslagsverk fr\u00e5n mitten av 1980-talet definierades ikon som \u201den kultbild i den grekisk-ortodoxa kyrkan\u201d. Sedan dess har begreppet b\u00e5de utvidgats och delvis sekulariserats. Med it-epoken blev ikoner pl\u00f6tsligt en ben\u00e4mning f\u00f6r de sm\u00e5 symbolerna p\u00e5 bildsk\u00e4rmen. Och inom popul\u00e4rkulturen b\u00f6rjade man, p\u00e5 figurativt vis, tala om kulturella och mediala ikoner.<\/p>\n\n\n

Men det har \u00e4ven skett en ikonernas revolution i dess ursprungliga betydelse. \u201dOm man ibland kan bli n\u00e5got missmodig n\u00e4r det g\u00e4ller den officiella ekumenikens framsteg kan man tr\u00f6sta sig med att titta p\u00e5 ikonkonstens utbredning under 1900-talet\u201d, skriver Torsten K\u00e4lvemark i ett avsnitt d\u00e4r han ber\u00f6r bruket av ikoner i v\u00e5r tid. I dag kan man se ikoner p\u00e5 framtr\u00e4dande platser i kyrkor och kapell av de mest skilda traditioner ocks\u00e5 i v\u00e5rt land. Ikonen \u00f6verskrider gr\u00e4nser som tidigare kunde betraktas som o\u00f6verstigliga.\u00a0<\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Och \u00e4ven om det inte sker omedelbart, \u00e4r det ocks\u00e5 allt fler som anar den heliga bildens djupare dimension: ikonen, inte som ett portr\u00e4tt eller en illustration, utan som en manifestation av det innersta i den kristna tron. Ikonen som konkretiserad teologi. \u201dDet \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r som ikonm\u00e5larens konstn\u00e4rliga frihet \u00e4r begr\u00e4nsad. Den inskr\u00e4nker sig till den personliga skickligheten och beg\u00e5vningen i utf\u00f6randet men egentligen inte till komposition och urval.\u201d<\/p>\n\n\n

Mot slutet av kapitlet om ikoner ger Torsten K\u00e4lvemark n\u00e5gra reflexioner kring p\u00e5skens ikon, den mest ber\u00f6mda av alla i ortodox tradition. Det \u00e4r den ikon som ocks\u00e5 kallas \u201dd\u00f6dsrikets pl\u00e5ga\u201d, och gestaltar den teologiskt viktigaste h\u00e4ndelsen under p\u00e5sken: Kristi nedstigande i d\u00f6dsriket, hans krossande av dess portar, hans f\u00f6rtrampande av d\u00f6den, hans uppr\u00e4ttelse av den fallna och till d\u00f6den d\u00f6mda m\u00e4nniskan. P\u00e5 ikonen r\u00e4cker Kristus ut handen till Adam och reser d\u00e4rmed upp m\u00e4nniskosl\u00e4ktets urfader som den f\u00f6rste av de avsomnade. N\u00e4r denna ikon under p\u00e5sknattens allra sista minuter i den ortodoxa liturgin burits runt kyrkan i en h\u00f6gtidlig procession placeras den p\u00e5 en pulpet i f\u00f6rsamlingens mitt. Och om och om igen sjunger k\u00f6ren den hymn som i ord transponerar ikonens budskap:<\/p>\n\n\n

Kristus \u00e4r uppst\u00e5nden fr\u00e5n de d\u00f6da<\/em>
Med d\u00f6den f\u00f6rtrampade han d\u00f6den<\/em>
Och \u00e5t den som \u00e4r i gravarna gav han liv.<\/em><\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Man beh\u00f6ver inte g\u00e5 m\u00e5nga decennier tillbaka f\u00f6r att se vilken betydelserevolution begreppet \u201dikon\u201d genomg\u00e5tt. I ett uppslagsverk fr\u00e5n mitten av 1980-talet definierades ikon som \u201den kultbild i den grekisk-ortodoxa kyrkan\u201d. Sedan dess har begreppet b\u00e5de utvidgats och delvis sekulariserats. Med it-epoken blev ikoner pl\u00f6tsligt en ben\u00e4mning f\u00f6r de sm\u00e5 symbolerna p\u00e5 bildsk\u00e4rmen. Och inom […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-4883","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4883","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4883"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4883\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4883"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4883"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4883"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}