{"id":4833,"date":"2020-03-24T04:03:53","date_gmt":"2020-03-24T04:03:53","guid":{"rendered":"http:\/\/ekumeniskakommuniteten.se\/fastebloggen\/?p=4833"},"modified":"2020-03-24T04:03:53","modified_gmt":"2020-03-24T04:03:53","slug":"ett-drama-om-frihet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/2020\/03\/ett-drama-om-frihet\/","title":{"rendered":"Ett drama om frihet"},"content":{"rendered":"<p>Vad \u00e4r det d\u00e5 som gestaltas i det liturgiska dramat? Torsten K\u00e4lvemark svarar: \u201dDen \u00e5teruppr\u00e4ttade m\u00e4nniskan, upprest fr\u00e5n f\u00e5ngenskap och slaveri och p\u00e5 v\u00e4g mot en ny tillvaro.\u201d<br \/>\nI ortodoxt spr\u00e5kbruk talar man om detta gudstj\u00e4nstdrama som\u00a0<em>den gudomliga liturgin<\/em>. Varf\u00f6r kallas den gudomlig?<\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px\"><em>Det \u00e4r naturligtvis inte d\u00e4rf\u00f6r att den \u00e4r gudomligt vacker \u00e4ven om m\u00e5nga skulle vilja anv\u00e4nda ett s\u00e5dant epitet. Det har inte med k\u00e4nslolivet eller den estetiska upplevelsen att g\u00f6ra. Det handlar inte om symboler f\u00f6r en \u00f6versinnlig verklighet utan det r\u00f6r sig om ett dramatiskt gestaltande, ett aktualiserande h\u00e4r och nu av just denna gudomliga \u2013 och d\u00e4rf\u00f6r sant m\u00e4nskliga \u2013 verklighet.<\/em><\/p>\n<p>Dramat b\u00f6rjar redan med pr\u00e4stens f\u00f6rsta ord i gudstj\u00e4nsten: \u201dV\u00e4lsignat vare Faderns och Sonens och den helige Andes rike, nu och alltid och i evigheters evighet.\u201d De markerar intr\u00e4det i vad som kan beskrivas som en \u201dfj\u00e4rde dimension\u201d: det nya riket med den nya tiden och dess nya meningssammanhang. Allt gestaltas i upprepandets form, en dramatik med repliker och roller d\u00e4r varje detalj symboliserar en aspekt av Jesu jordeliv eller av kyrkans historia. Men inte s\u00e5, menar K\u00e4lvemark, att vi i gudstj\u00e4nsten ska leta efter symboler och f\u00f6rs\u00f6ka tyda deras inneb\u00f6rd, nej det handlar snarare om ett drama i ordets klassiska aristoteliska menig: \u201datt n\u00e5got gestaltas s\u00e5 att det \u00e4r verkligt n\u00e4rvarande just n\u00e4r orden uttalas och r\u00f6relsen sker.\u201d<br \/>\nTiden \u00f6verskrids, det som skedde d\u00e5 och det vi v\u00e4ntar p\u00e5, \u00e4r pl\u00f6tsligt n\u00e4rvarande. Det var denna syn p\u00e5 det liturgiska dramat som Alexander Schmemann s\u00e5 starkt framh\u00f6ll: gudstj\u00e4nsten inte som f\u00f6rest\u00e4llande men som faktiskt aktualiserande. Avg\u00f6rande \u00e4r h\u00e4r synen p\u00e5 liturgins relation till tiden. Redan i judisk tradition \u00e4r gudstj\u00e4nsten en tidens liturgi, med en ordning uppbyggd p\u00e5 ett helgande av tiden, allt ifr\u00e5n dagens timmar till veckans rytm med sabbaten som h\u00f6jdpunkt. Detta bevarades i den unga kyrkan men kompletterades samtidigt av n\u00e5got som var avg\u00f6rande f\u00f6r den kristna identiteten och som kan sammanfattas i Paulus ord i andra brevet till Korinth: \u201dDen som \u00e4r i Kristus \u00e4r allts\u00e5 en ny skapelse, det gamla \u00e4r f\u00f6rbi, n\u00e5got nytt har kommit.\u201d Torsten K\u00e4lvemark kommenterar:<\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px\"><em>Att som m\u00e4nniska vara en \u201dny skapelse\u201d \u00e4r att \u00e5terv\u00e4nda till ursituationen, att konkret f\u00e5 gudslikheten \u00e5terst\u00e4lld. Det gudomliga liv som f\u00f6r m\u00e4nniskan var skapelsens mening finns inom r\u00e4ckh\u00e5ll i denna gemenskap som i sig \u00e4r en plats d\u00e4r evigheten bryter in i tiden.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vad \u00e4r det d\u00e5 som gestaltas i det liturgiska dramat? Torsten K\u00e4lvemark svarar: \u201dDen \u00e5teruppr\u00e4ttade m\u00e4nniskan, upprest fr\u00e5n f\u00e5ngenskap och slaveri och p\u00e5 v\u00e4g mot en ny tillvaro.\u201d I ortodoxt spr\u00e5kbruk talar man om detta gudstj\u00e4nstdrama som\u00a0den gudomliga liturgin. Varf\u00f6r kallas den gudomlig? Det \u00e4r naturligtvis inte d\u00e4rf\u00f6r att den \u00e4r gudomligt vacker \u00e4ven om [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-4833","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4833","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4833"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4833\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4833"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4833"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4833"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}