{"id":4723,"date":"2020-03-03T03:50:05","date_gmt":"2020-03-03T03:50:05","guid":{"rendered":"http:\/\/ekumeniskakommuniteten.se\/fastebloggen\/?p=4723"},"modified":"2020-03-03T03:50:05","modified_gmt":"2020-03-03T03:50:05","slug":"den-morknande-ikonens-teologi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/2020\/03\/den-morknande-ikonens-teologi\/","title":{"rendered":"Den m\u00f6rknande ikonens teologi"},"content":{"rendered":"<p>&nbsp;<br \/>\nN\u00e5gon kunde kanske f\u00e5 f\u00f6r sig att det utrymme som ges \u00e5t poesin, kyrkoarkitekturen och den traditionella ikonkonstens uttryckss\u00e4tt i <em>L\u00e5set av ull<\/em> handlar om en faiblasse f\u00f6r estetik. Inget kunde vara mer fel. Bakom den m\u00f6rknande ikonen och den \u00f6ppna kapelld\u00f6rren finns en teologi om trons innersta mysterier och dess konsekvenser f\u00f6r v\u00e4rldens liv. Hymnernas \u00e5terkommande rop och liturgins upprepade handlingar speglar en m\u00e4nniskosyn som utvecklades av de grekiska f\u00e4derna p\u00e5 300-talet, och kanske \u00e4r den patristiska periodens viktigaste bidrag till efterv\u00e4rlden.<br \/>\nI det f\u00f6ljande kapitlet, om profetians och moralens kris, skildrar Torsten K\u00e4lvemark hur denna teologiska tradition under senare delen av 1900-talet avt\u00e4ckts och f\u00f6rnyats av en rad grekiska teologer som h\u00f6r till n\u00e5gra av de mest framst\u00e5ende i modern tid. F\u00f6r \u00e4ven i den grekiska kyrkan kom teologin fr\u00e5n 1800-talet och fram\u00e5t att ta intryck fr\u00e5n v\u00e4st. Men det rationalistiska teologiska t\u00e4nkandet, med universiteten i T\u00fcbingen och Heidelberg som f\u00f6rebilder, var artfr\u00e4mmande f\u00f6r den tradition som speglades i den ortodoxa kyrkans liturgi och d\u00e4r kunde uppt\u00e4ckas av det konstn\u00e4rliga poetiska \u00f6gat.<br \/>\nEn av de yngre teologer som fr\u00e5n 1960-talet och fram\u00e5t kom att spela en helt avg\u00f6rande roll f\u00f6r den process som \u00e5terf\u00f6rde teologin till det vittnesb\u00f6rd om tron som alltid funnits n\u00e4rvarande i hymnerna och ikonerna, var Johannes Zizioulas, f\u00f6dd 1931 och fortfarande verksam. Zizioulas stora teologiska bidrag har varit dialektiken mellan den enskilde och gemenskapen, n\u00e5got han utvecklat i b\u00f6cker som <em>Being as Communion<\/em> och <em>Communion and otherness<\/em>. Centralt i dessa verk \u00e4r hur han genom att knyta begreppet \u201dperson\u201d till tron p\u00e5 den treenige Guden f\u00f6rdjupar visionen av m\u00e4nniskan som Guds avbild. \u201dOch det r\u00f6r sig d\u00e5 inte om en teoretisk och akademisk konstruktion utan om ett faktum av djup existentiell betydelse\u201d, kommenterar K\u00e4lvemark.<br \/>\nHur ska man f\u00f6rst\u00e5 den kristna treenighetstanken? Om man tror att det handlar om\u00a0ett r\u00e4knes\u00e4tt inom gudomen blir den onekligen en korsf\u00e4stelse f\u00f6r tanken. Zizioulas visar hur den \u00e4r uttrycket f\u00f6r att Gud \u00e4r den andre ocks\u00e5 i f\u00f6rh\u00e5llande till sig sj\u00e4lv, inte bara i relation till sin skapelse. Fadern och Sonen och Anden \u00e4r annorlunda, inte genom sina egenskaper \u2013 vilka de tv\u00e4rtom delar \u2013 utan genom att var och en \u00e4r unik. M\u00e4nniskans avbildslikhet med Gud inneb\u00e4r att <em>den andre<\/em> \u00e4r oumb\u00e4rlig f\u00f6r henne. Vi blir till genom v\u00e5ra relationer till Gud, till varandra \u2013 och till naturen.<br \/>\n&nbsp;<br \/>\n&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&nbsp; N\u00e5gon kunde kanske f\u00e5 f\u00f6r sig att det utrymme som ges \u00e5t poesin, kyrkoarkitekturen och den traditionella ikonkonstens uttryckss\u00e4tt i L\u00e5set av ull handlar om en faiblasse f\u00f6r estetik. Inget kunde vara mer fel. Bakom den m\u00f6rknande ikonen och den \u00f6ppna kapelld\u00f6rren finns en teologi om trons innersta mysterier och dess konsekvenser f\u00f6r v\u00e4rldens [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-4723","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4723","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4723"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4723\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4723"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4723"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4723"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}