{"id":4103,"date":"2019-03-16T08:32:45","date_gmt":"2019-03-16T08:32:45","guid":{"rendered":"http:\/\/ekumeniskakommuniteten.se\/fastebloggen\/?p=4103"},"modified":"2019-03-16T08:32:45","modified_gmt":"2019-03-16T08:32:45","slug":"emanuels-lila-parla","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/2019\/03\/emanuels-lila-parla\/","title":{"rendered":"\u201dEmanuels lila p\u00e4rla\u201d"},"content":{"rendered":"<p>&nbsp;<br \/>\nM\u00e4nsklighetens \u00e5terv\u00e4ndande till fadershuset sker allts\u00e5 enligt en \u201dkenotisk ordning\u201d: d\u00f6den utpl\u00e5nas genom Kristi d\u00f6d och dess udd bryts; syndens rot i det m\u00e4nskliga hj\u00e4rtat tillintetg\u00f6rs av en m\u00e4nniska som inte k\u00e4nt n\u00e5gon synd; m\u00e4nskligheten blir \u00e5terl\u00f6st, uppfylld av helig Ande, genom honom som i sin natur \u00e4r sammanl\u00e4nkad med alla m\u00e4nniskor.<br \/>\nI Kristus g\u00f6r d\u00e4rmed Gud lidandet till sakrament. G\u00e4ller det \u00e4ven v\u00e5rt lidande?<br \/>\nH\u00e4r m\u00e5ste vi tala med st\u00f6rsta f\u00f6rsiktighet, framh\u00e5ller Boris Bobrinskoy i det f\u00f6rsta kapitlet av <em>The Compassion of the Father<\/em>. \u201dDet \u00e4r riskabelt att tala om lidande som ett Guds medel f\u00f6r att fr\u00e4lsa.\u201d Framf\u00f6r allt kr\u00e4vs stor \u00e5terh\u00e5llsamhet n\u00e4r vi talar om andras lidande. Och \u00e4ven om vi b\u00e4r v\u00e5rt eget lidande i \u00f6verl\u00e5telse \u00e5t Guds k\u00e4rleksfulla f\u00f6rsyn, m\u00e5ste vi avh\u00e5lla oss fr\u00e5n att tolka eller f\u00f6rklara det. N\u00e4r det kommer till andras lidande kr\u00e4vs b\u00e5de urskillning, taktfullhet och djup medk\u00e4nsla. \u201dDen f\u00f6rsta reaktionen i m\u00f6tet med lidande och sorg m\u00e5ste vara att sk\u00e4nka tr\u00f6st och lindring\u201d, skriver Bobrinskoy. Lidandet \u00e4r en kallelse till b\u00f6n och delaktighet.<br \/>\n<em>Det \u00e4r bara i Kristus, n\u00e4r v\u00e5ra hj\u00e4rtan renas fr\u00e5n allt som g\u00f6r oss resistenta mot k\u00e4rleken, som v\u00e5rt lidande kan anta sakramentala drag. N\u00e4r v\u00e5rt \u201djag\u201d p\u00e5 ett hemlighetsfullt s\u00e4tt dras in i Kristus l\u00e4r sig hj\u00e4rtat att be, och d\u00e4rigenom att \u00e4lska. Nu \u00e4r det \u201dinte l\u00e4ngre jag sj\u00e4lv, det \u00e4r Kristus som \u00a0lever i mig\u201d (Gal 2:20). Det \u00e4r inte l\u00e4ngre jag som ber, utan Anden ber i mig. Det \u00e4r inte l\u00e4ngre jag som \u00e4lskar, utan Fadern \u00e4lskar i mig.<\/em><br \/>\n<em>Att bem\u00f6ta lidandet och det onda p\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r att fullf\u00f6lja det Jesus gjorde. Det \u00e4r att l\u00e5ta Kristus leva och \u00e5terspeglas i oss, att l\u00e5ta honom be i oss genom den styrka Anden ger. F\u00f6r den helige Ande \u00e4r inte bara triumfens och uppst\u00e5ndelsens Ande. Han \u00e4r ocks\u00e5 \u2013 och inte minst \u2013 lidandets och medk\u00e4nslans Ande. Som de gamla liturgierna uttrycker det: \u201dEmanuels lila p\u00e4rla\u201d, vittnet om den lidande Kristus.<\/em><br \/>\n&nbsp;<br \/>\n&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&nbsp; M\u00e4nsklighetens \u00e5terv\u00e4ndande till fadershuset sker allts\u00e5 enligt en \u201dkenotisk ordning\u201d: d\u00f6den utpl\u00e5nas genom Kristi d\u00f6d och dess udd bryts; syndens rot i det m\u00e4nskliga hj\u00e4rtat tillintetg\u00f6rs av en m\u00e4nniska som inte k\u00e4nt n\u00e5gon synd; m\u00e4nskligheten blir \u00e5terl\u00f6st, uppfylld av helig Ande, genom honom som i sin natur \u00e4r sammanl\u00e4nkad med alla m\u00e4nniskor. I Kristus [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-4103","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4103","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4103"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4103\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4103"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4103"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4103"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}