<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r Filokalias<\/em> f\u00f6rfattare \u00e4r livet en skola vars m\u00e5l \u00e4r att vinna den inre j\u00e4mvikt som g\u00f6r att m\u00e4nniskan f\u00f6rblir trogen sin natur. Det naturliga motsvaras av dygden. Som det st\u00e5r i Antoniosbiografin: \u201dOm vi bara f\u00f6rblir s\u00e5dana som vi kom till, \u00e4r vi i dygden.\u201d Lidelserna d\u00e4remot g\u00f6r att \u201dsj\u00e4len viker av och v\u00e4nder sig bort fr\u00e5n sin natur\u201d, skriver biografins f\u00f6rfattare, Athanasios. Han p\u00e5pekar hur askesen \u201dhade skapat en god inriktning\u201d hos Antonios. Askesens roll \u00e4r med andra ord att bevara harmonin mellan kropp och sj\u00e4l s\u00e5 att m\u00e4nniskans naturliga riktning, hennes egentliga jag, inte f\u00f6rrycks <\/p>\n\n\n\n Mot slutet av sin text i Filokalia<\/em> talar Nilos p\u00e5 nytt om att respektera gr\u00e4nserna f\u00f6r sina naturliga behov. Kropp och materia \u00e4r inte onda i sig, men det onda \u2013 som \u00e4r av andlig natur \u2013 anv\u00e4nder sig av kroppen f\u00f6r att slita s\u00f6nder m\u00e4nniskans jag. Nilos ser hur det bland annat sker n\u00e4r m\u00e5nga b\u00f6rjar h\u00e4nge sig \u00e5t \u2013 f\u00f6r att ta n\u00e5gra av de exempel han n\u00e4mner \u2013 att inf\u00f6rskaffa dyra \u00e5rg\u00e5ngsviner, exklusiva kl\u00e4der och k\u00e4rl av silver och guld. \u201dVad ska man s\u00e4ga om s\u00e5dant pr\u00e5l, n\u00e4r man till och med g\u00f6r sina nattk\u00e4rl av silver!\u201d utbrister han uppr\u00f6rt och forts\u00e4tter:<\/p>\n\n\n\n Allt s\u00e5dant \u00e4r mot naturen, ty Skaparen har f\u00f6relagt samma livsvillkor f\u00f6r oss som f\u00f6r djuren.\u00a0Gud sade: \u201dJag ger alla fr\u00f6b\u00e4rande \u00f6rter till f\u00f6da \u00e5t er och de vilda djuren.\u201d (1 Mos 1:29\u20133, Septuaginta). Vi har allts\u00e5 f\u00e5tt samma diet som djuren. Men om vi anv\u00e4nder v\u00e5r kreativitet till extravaganser, b\u00f6r vi d\u00e5 inte med r\u00e4tta betraktas som mer of\u00f6rst\u00e5ndiga \u00e4n de? Djuren h\u00e5ller sig inom de gr\u00e4nser naturen satt upp, utan att g\u00e5 ut\u00f6ver n\u00e5got av det Gud best\u00e4mt. Men vi, som beg\u00e5vats med f\u00f6rst\u00e5nd, har helt \u00f6vergett Guds ursprungliga ordning. Kr\u00e4ver djuren att f\u00e5 lyxmat? \u2026 N\u00f6jer de sig inte med den enkelhet som g\u00e4llde fr\u00e5n b\u00f6rjan genom att \u00e4ta markens \u00f6rter och dricka vatten ur k\u00e4llorna, tillfreds med vad som bjuds?<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n I den monastiska litteraturen bidrar m\u00e5ttfullhet och enkelhet till att bevara \u201den god inriktning\u201d, medan ytterligheterna f\u00f6rrycker jaget. \u201dAllt som g\u00e5r till \u00f6verdrift kommer fr\u00e5n demonerna\u201d, s\u00e4ger en av \u00f6knens eremiter. Och en annan fyller i: \u201dJag v\u00e4ljer hellre en l\u00e4tt askes som varar l\u00e4nge, \u00e4n en som \u00e4r m\u00f6dosam i b\u00f6rjan och snabbt tar slut.\u201d I \u00f6verdrifternas sp\u00e5r mister m\u00e4nniskan sin inre j\u00e4mvikt och resning, hon blir kluven i sitt jag eftersom hon b\u00f6rjar leva mot naturen.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5let f\u00f6r den inriktning som Filokalias <\/em>f\u00f6rfattare vill st\u00e4rka i v\u00e5ra liv \u00e4r theosis<\/em> eller gudomligg\u00f6relsen<\/em>, den process som \u00e5terst\u00e4ller m\u00e4nniskans ursprungliga jag s\u00e5 att vi alltmer mognar i den k\u00e4rlek som ser \u201dansikte mot ansikte\u201d (1 Kor 13:12). <\/p>\n\n\n F\u00f6r Filokalias f\u00f6rfattare \u00e4r livet en skola vars m\u00e5l \u00e4r att vinna den inre j\u00e4mvikt som g\u00f6r att m\u00e4nniskan f\u00f6rblir trogen sin natur. Det naturliga motsvaras av dygden. Som det st\u00e5r i Antoniosbiografin: \u201dOm vi bara f\u00f6rblir s\u00e5dana som vi kom till, \u00e4r vi i dygden.\u201d Lidelserna d\u00e4remot g\u00f6r att \u201dsj\u00e4len viker av och v\u00e4nder sig bort fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-12011","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12011","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12011"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12011\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12016,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12011\/revisions\/12016"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12011"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12011"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12011"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}