<\/p>\n\n\n\n
Vad menar Nilos n\u00e4r han talar om det n\u00f6dv\u00e4ndiga i att ibland \u201dl\u00e4mna staden och dess aktiviteter\u201d? <\/p>\n\n\n\n
Liturgin rymmer en liknande r\u00f6relse, bort fr\u00e5n v\u00e4rlden. N\u00e4r pr\u00e4sten s\u00e4ger \u201dUpplyft era hj\u00e4rtan\u201d och f\u00f6rsamlingen svarar \u201dV\u00e5ra hj\u00e4rtan \u00e4r hos Herren\u201d, har ett uppstigande \u00e4gt rum. Fr\u00e5n jorden till himlen. Men inte f\u00f6r att det r\u00e5der ett motsatsf\u00f6rh\u00e5llande mellan Gud och den skapade v\u00e4rlden, utan f\u00f6r att en transfigurering av det skapade ska bli m\u00f6jlig.<\/p>\n\n\n\n
M\u00e4nniskan m\u00e5ste l\u00e4mna \u2019v\u00e4rlden\u2019, i betydelsen l\u00e4mna ett s\u00e4tt att leva som \u00e4r emot naturen och d\u00e4rf\u00f6r leder till missbruk. F\u00f6rst d\u00e5 kan vi leva i v\u00e4rlden fria fr\u00e5n de impulser som st\u00e4nger in oss i oss sj\u00e4lva. Det \u00e4r h\u00e4r den asketiska process kommer in i bilden, som Nilos av Ankara f\u00f6rmedlar i en text som i den engelska utg\u00e5van av Filokalia<\/em> har rubriken Ascetic discourse<\/em>. Likt alla monastiska f\u00e4der betonar han stabilitet och l\u00e5nga linjer som oumb\u00e4rligt. Han kan d\u00e4rf\u00f6r skriva f\u00f6ljande:<\/p>\n\n\n\n Inget \u00e4r vunnet genom v\u00e5rt beslut att avs\u00e4ga oss v\u00e4rlden om vi inte fullf\u00f6ljer det, utan forts\u00e4tter att l\u00e5ta oss attraheras av s\u00e5dana ting och syssels\u00e4tter oss med dem i v\u00e5ra tankar. Genom att, likt Lots hustru, v\u00e4nda blicken mot det vi l\u00e4mnat, blir det bara alltf\u00f6r uppenbart hur f\u00e4sta vi \u00e4r vid det. Hon som s\u00e5g sig tillbaka och f\u00f6rvandlades till en saltstod, \u00e4r intill denna dag ett exempel p\u00e5 oh\u00f6rsamhet. Hon symboliserar vanans makt, som vill dra oss tillbaka \u00e4ven efter att vi f\u00f6rs\u00f6kt ta ett steg bort. <\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n I traditionen fr\u00e5n Evagrios best\u00e5r den asketiska processen av tre stadier. Det f\u00f6rsta \u00e4r\u00a0praktike<\/em>, \u00f6vningen att anv\u00e4nda sina naturliga f\u00f6rm\u00e5gor s\u00e5 att de inte \u00f6verg\u00e5r i lidelser eller laster. Det leder till\u00a0physike<\/em>, det andra stadiet, som st\u00e5r f\u00f6r det Paulus i Kolosserbrevet kallar \u201dverklig kunskap\u201d (3:10), och \u00e4r utm\u00e4rkande f\u00f6r den f\u00f6rnyade m\u00e4nniskan. Denna kunskap kallas\u00a0physike<\/em>\u00a0eftersom det \u00e4r en andlig insikt som f\u00e5r den fysiska v\u00e4rlden, kosmos, att framst\u00e5 i uppenbarelsens ljus. \u201dOm vi bara f\u00e5r en djupare f\u00f6rst\u00e5else av den andliga verkligheten, skulle vi inte ge efter f\u00f6r denna v\u00e4rldens lockelser\u201d, skriver Nilos.\u00a0M\u00e4nniskan ser nu i st\u00e4llet p\u00e5 v\u00e4rlden med en kontemplativ blick. Hon ser hur Guds avtryck finns i allt skapat.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Det tredje stadiet \u00e4r theologia<\/em>, men inte i betydelsen kognition,<\/em> utan snarare kommunion<\/em>. Definitionen av teologi i den unga kyrkan \u00e4r helt enkelt att \u201dutan sl\u00f6ja f\u00f6r ansiktet sk\u00e5da Herrens h\u00e4rlighet\u201d (2 Kor 3:18). Att teologi f\u00f6ruts\u00e4tter askes \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en sj\u00e4lvklarhet. Utan den \u00f6vning som sk\u00e4rper f\u00f6rm\u00e5gan att skilja mellan dygder och laster \u00f6ppnar sig inte sinnet f\u00f6r \u2019teologins n\u00e5d\u2019: att se ansikte mot ansikte.<\/p>\n\n\n Vad menar Nilos n\u00e4r han talar om det n\u00f6dv\u00e4ndiga i att ibland \u201dl\u00e4mna staden och dess aktiviteter\u201d? Liturgin rymmer en liknande r\u00f6relse, bort fr\u00e5n v\u00e4rlden. N\u00e4r pr\u00e4sten s\u00e4ger \u201dUpplyft era hj\u00e4rtan\u201d och f\u00f6rsamlingen svarar \u201dV\u00e5ra hj\u00e4rtan \u00e4r hos Herren\u201d, har ett uppstigande \u00e4gt rum. Fr\u00e5n jorden till himlen. Men inte f\u00f6r att det r\u00e5der ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-11980","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11980","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11980"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11980\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11995,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11980\/revisions\/11995"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11980"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11980"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11980"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}