<\/p>\n\n\n\n
Hur ser en \u201dkontemplativ strategi\u201d se ut medan vi framlever v\u00e5ra liv i \u201dBabylon\u201d? <\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5gan v\u00e4cks n\u00e4r vi nu har kommit en bit in i Danielsboken i v\u00e5ra dagliga l\u00e4sningar i den hebreiska Bibeln. H\u00e4r m\u00f6ter vi en grupp unga judiska m\u00e4n som s\u00f6ker leva i sp\u00e4nningen mellan anpassning<\/em> och motst\u00e5nd<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Det kan handla om att be f\u00f6r staden. \u201dG\u00f6r allt f\u00f6r att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren f\u00f6r den.\u201d (Je 29:7) Det kan r\u00f6ra sig om att konfrontera olika slag av maktut\u00f6vare med obekv\u00e4ma sanningar: “Konung, f\u00f6lj mitt r\u00e5d: utpl\u00e5na din synd genom att g\u00f6ra gott och din skuld genom barmh\u00e4rtighet mot de fattiga, s\u00e5 kan din lycka best\u00e5.\u201d (Dan 4:24) Men den kanske viktigaste subversiva praktiken \u00e4r att h\u00e5lla minnet levande \u2013 minnet av platsen \u00e4r f\u00f6rbunden med v\u00e5r identitet:<\/p>\n\n\n\n Om jag gl\u00f6mmer dig, Jerusalem, m\u00e5 min h\u00f6gra hand f\u00f6rlamas. M\u00e5 min tunga fastna vid gommen om jag inte t\u00e4nker p\u00e5 dig, om jag inte s\u00e4tter Jerusalem h\u00f6gre \u00e4n all annan gl\u00e4dje. <\/em>(Ps 137:5\u20136)<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Babylon \u00e4r specialiserat p\u00e5 att f\u00e5 sina inv\u00e5nare att gl\u00f6mma. Varje imperium vet att m\u00e4ttnad leder till minnesf\u00f6rlust. Ett samband som uppm\u00e4rksammas i Femte Moseboken: N\u00e4r du flyttar in i \u201dstora och vackra st\u00e4der\u201d, f\u00e5r \u201dv\u00e4lfyllda hus \u2026 ving\u00e5rdar och olivlundar \u2026 och du d\u00e5 \u00e4ter dig m\u00e4tt, skall du akta dig f\u00f6r att gl\u00f6mma Herren, han som f\u00f6rde dig ut ur Egypten, ut ur slavl\u00e4gret\u201d. (5 Mos 6:10-12) Anpassningen b\u00f6rjar n\u00e4r minnet av de identitetsb\u00e4rande h\u00e4ndelserna bleknar. Det \u00e4r ingen tillf\u00e4llighet att kyrkans mest verksamma motst\u00e5ndshandling \u00e4r \u00e5minnelsens m\u00e5ltid. I m\u00e4ssan, den eukaristiska m\u00e5ltiden, bef\u00e4sts trons folk i minnet av den mest omst\u00f6rtande h\u00e4ndelse som intr\u00e4ffat i historien: Kristi d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse!<\/p>\n\n\n\n Sp\u00e4nningen mellan anpassning<\/em> och motst\u00e5nd<\/em> blir \u00e4nnu tydligare f\u00f6r de judar som blir kvar i exilen n\u00e4r det persiska riket med sin st\u00f6rre tolerans mot religi\u00f6sa minoriteter s\u00e5 sm\u00e5ningom tar \u00f6ver efter den babyloniska eran. Judar som Ester och Nehemja f\u00e5r betydande f\u00f6rtroenden vid det persiska hovet i den nya stormaktens centralort Susa. Likt Daniel deltar \u00e4ven de i det offentliga livet men utan att s\u00e4lja sin identitet. De p\u00e5verkar imperiets politik genom att finna ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till den inte enkla men n\u00f6dv\u00e4ndiga sp\u00e4nningen mellan anpassning och motst\u00e5nd. Och de kan g\u00f6ra det d\u00e4rf\u00f6r att de bevarar ett kontemplativt hj\u00e4rta, en visshet om att deras liv \u00e4r i Herrens hand, den Gud som ytterst har makten. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4ger de en frid och en frihet som varken Babylon eller Persien kan erbjuda. \u201dMin frid ger jag er. Jag ger er inte det som v\u00e4rlden ger.\u201d (Joh 14:27)<\/p>\n\n\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hur ser en \u201dkontemplativ strategi\u201d se ut medan vi framlever v\u00e5ra liv i \u201dBabylon\u201d? Fr\u00e5gan v\u00e4cks n\u00e4r vi nu har kommit en bit in i Danielsboken i v\u00e5ra dagliga l\u00e4sningar i den hebreiska Bibeln. H\u00e4r m\u00f6ter vi en grupp unga judiska m\u00e4n som s\u00f6ker leva i sp\u00e4nningen mellan anpassning och motst\u00e5nd. Det kan handla om […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-11528","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11528","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11528"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11528\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11544,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11528\/revisions\/11544"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11528"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11528"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11528"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}