<\/p>\n\n\n\n
I tv\u00e5 kapitel d\u00e4r det ena har rubriken \u201dDen som framb\u00e4r tacks\u00e4gelse\u201d och det andra explicit handlar om \u201dBiskopen\u201d, g\u00f6r Nicholas Afanasiev en grundlig genomg\u00e5ng av hur en gemensam ordning f\u00f6r de unga f\u00f6rsamlingarnas ledning v\u00e4xer fram under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena. V\u00e4gledande \u00e4r den princip som formuleras tidigt:\u00a0Nihil innovetur nisi quod traditum est<\/em>: all utveckling ska vara i \u00f6verensst\u00e4mmelse med traditionen, det vill s\u00e4ga det kyrkan redan k\u00e4nner till. Likv\u00e4l sker med tiden ett skifte som avviker fr\u00e5n denna grundprincip.<\/p>\n\n\n\n Men n\u00e4r biskopens och presbyteriets roll i generationen efter apostlarna f\u00e5r en tydligare gestalt r\u00f6r det sig inte om innovationer; f\u00f6rlagan finns redan i de nytestamentliga texterna d\u00e4r begreppen episkopos<\/em> och presbyteros<\/em> anv\u00e4nds flitigt. Och det som tvingar fram en st\u00f6rre tydlighet n\u00e4r det kommer till fr\u00e5gorna om ledarskap \u00e4r att det sliter i f\u00f6rsamlingarna. Kyrkan beh\u00f6ver ledare som skyddar enheten mer \u00e4n sina egna intressen.<\/p>\n\n\n\n I Nya testamentet \u00e4r rollf\u00f6rdelningen mellan biskop och presbyterer flytande. \u00c4ven om de tv\u00e5 begreppen anv\u00e4nds omv\u00e4xlande om samma personer, finns redan h\u00e4r antydningar om att n\u00e5gon framtr\u00e4der som presbyteriets talesman, ett slags f\u00f6rest\u00e5ndare bland de \u00e4ldste. N\u00e5gon m\u00e5ste med n\u00f6dv\u00e4ndighet vara celebrant i den eukaristiska f\u00f6rsamlingen, eller som Afansiev uttrycker det med en tidig formulering: \u2019framb\u00e4ra tacks\u00e4gelse\u2019. I generationen efter apostlarna b\u00f6rjar beteckningen biskop att alltmer konsekvent anv\u00e4ndas om denne, allra tydligast i den brevsamling som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Ignatios av Antiochia (d 107). <\/p>\n\n\n\n Vad Ignatios formulerar \u00e4r inte utslag av teologisk spekulation utan ett svar p\u00e5 ett alltmer tr\u00e4ngande behov i de unga v\u00e4xande f\u00f6rsamlingarna. Resande f\u00f6rkunnare som bes\u00f6kte f\u00f6rsamlingarna skapade tidvis oro. \u201dJag har f\u00e5tt veta att n\u00e5gra kom till er p\u00e5 genomresa och f\u00f6rde med sig d\u00e5lig l\u00e4ra\u201d, skriver Ignatios i sitt brev till f\u00f6rsamlingen i Efesos. Andra splittrande fenomen var privata sammankomster, ibland under inflytande fr\u00e5n judisk praxis d\u00e4r somliga menade att eukaristin skulle firas p\u00e5 sabbaten och inte p\u00e5 den f\u00f6rsta dagen i veckan. H\u00e4r finns en viktig del av bakgrunden n\u00e4r Ignatios med eftertryck skriver som han g\u00f6r: \u201dH\u00e5ll er till biskopen s\u00e5 att Gud h\u00e5ller sig till er.\u201d Och samtidigt skulle den utveckling som Ignatios f\u00f6respr\u00e5kar inte varit m\u00f6jlig om det inte redan hade funnits en ordning i f\u00f6rsamlingarna d\u00e4r en i presbyteriet ledde det eukaristiska firandet. Afansiev skriver:<\/p>\n\n\n\n Det episkopala uppdraget hade d\u00e4rmed sin grund i den eukaristiska gudstj\u00e4nsten, d\u00e4r en och samma person fr\u00e5n b\u00f6rjan innehade en ledande plats.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Men fortfarande g\u00e4ller f\u00f6rh\u00e5llandet att biskopen \u00e4r en sj\u00e4lvklar del av det \u2019heliga pr\u00e4sterskap\u2019 som f\u00f6rsamlingen som helhet utg\u00f6r. \u201dHan stod inte utanf\u00f6r eller \u00f6ver dessa\u201d, skriver Afanasiev, och menar att den tydligare biskopsrollen snarast kom att bef\u00e4sta det allm\u00e4nna pr\u00e4stad\u00f6met i f\u00f6rsamlingarna. F\u00f6r\u00e4ndringen intr\u00e4dde d\u00e4remot efter Ignatios, n\u00e4r presbyteriet kom att inta rollen av ett s\u00e4rskilt pr\u00e4sterskap, ordinerat enligt gammaltestamentligt m\u00f6nster. <\/p>\n\n\n\n Exakt h\u00e4r har vi sj\u00e4lva k\u00e4rnan i den process som f\u00f6ljde. Hur paradoxalt det \u00e4n kan l\u00e5ta, \u00e4r det inte biskopens tj\u00e4nst utan presbyteriets som blir det stora problemet i den kyrkliga hierarkin.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Den p\u00e5 sikt verkligt allvarliga f\u00f6ljden av att \u201dGuds folk ber\u00f6vades den pr\u00e4sterliga tj\u00e4nst som varje medlem ordinerades till vid intr\u00e4det i kyrkan\u201d, som Afansiev uttrycker det, var att det inte l\u00e4ngre var eukaristin som definierade f\u00f6rsamlingen utan de gr\u00e4nser som drogs upp av biskopen. Nicholas Afanasiev beskriver, ytterst t\u00e4nkv\u00e4rt, den utveckling som f\u00f6ljer:<\/p>\n\n\n\n Den eukaristiska principen f\u00f6r enhet i den lokala f\u00f6rsamlingen ersattes nu av den episkopala. \u2026 Medan enheten omkring s\u00e5v\u00e4l altaret som biskopen var sj\u00e4lvklar f\u00f6r Ignatios, kom kyrkan p\u00e5 sikt att sl\u00e5 vakt om enheten omkring biskopen men \u00f6verge enheten omkring altaret.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Afanasiev visar hur det r\u00f6r sig om ett l\u00e5ngsamt, knappt m\u00e4rkbart skifte. Det som fr\u00e5n b\u00f6rjan beskrevs med uttrycket epi to auto<\/em> \u2013 \u201dAlla tillsammans enade omkring samma sak\u201d \u2013 utg\u00e5r inte l\u00e4ngre fr\u00e5n den eukaristiska gemenskapen. Det utg\u00e5r nu fr\u00e5n biskopens makt.<\/p>\n\n\n I tv\u00e5 kapitel d\u00e4r det ena har rubriken \u201dDen som framb\u00e4r tacks\u00e4gelse\u201d och det andra explicit handlar om \u201dBiskopen\u201d, g\u00f6r Nicholas Afanasiev en grundlig genomg\u00e5ng av hur en gemensam ordning f\u00f6r de unga f\u00f6rsamlingarnas ledning v\u00e4xer fram under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena. V\u00e4gledande \u00e4r den princip som formuleras tidigt:\u00a0Nihil innovetur nisi quod traditum est: all utveckling […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10897","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10897","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10897"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10897\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10923,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10897\/revisions\/10923"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10897"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10897"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10897"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}