<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag under \u00e5rets apostlafasta l\u00e4ser Nicholas Afanasievs bok The Church of the Holy Spirit<\/em> drar jag mig till minnes ett av m\u00e5nga stimulerande samtal inom tidskriften Pilgrims referensgrupp. Det var r\u00e4tt m\u00e5nga \u00e5r sedan, vi satt den dagen i Vasarummet i Nya Slottet i Bj\u00e4rka-S\u00e4by, och fr\u00e5gan om det kyrkliga \u00e4mbetet kom p\u00e5 tal. Vilket kyrkligt ledarskap hade st\u00f6rst f\u00f6ruts\u00e4ttningar att skapa samling och enhet inom kristenheten? <\/p>\n\n\n\n Efter n\u00e5gra minuter av utbyten i gruppen tog Torsten K\u00e4lvemark, som dittills suttit tyst, till orda. L\u00e5gm\u00e4lt men med stor sk\u00e4rpa yttrade han de ord jag senare ofta erinrat mig n\u00e4r jag t\u00e4nkt p\u00e5 lekmannateologen K\u00e4lvemark, som betydde s\u00e5 mycket f\u00f6r b\u00e5de tidskriften Pilgrim och Johannesakademin i ett skede n\u00e4r Ekumeniska Kommuniteten var i vardande. Han sa:<\/p>\n\n\n\n Kyrkan har bara en ledare \u2013 den helige Ande!<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Jag beh\u00f6ver nog inte s\u00e4ga att det uppstod en stunds tystnad bland de samtalande. N\u00e4r Torsten K\u00e4lvemark f\u00f6rklarade vad han avs\u00e5g med sina ord klarnade inneb\u00f6rden av sobornost<\/em>, den ryska term som anv\u00e4ndes av teologer som Vladimir Lossky och Alexey Khomiakov f\u00f6r att uttrycka den organiska och spontana ordning som \u00e4r en f\u00f6ljd, inte av den kyrkliga auktoritetens direktiv men ett djupt samf\u00f6rst\u00e5nd i en gemenskap. En konsensus grundad p\u00e5 Andens enhet inom Kristi kropp.<\/p>\n\n\n\n Precis som hos Afanasiev, eller andra ortodoxa teologer f\u00f6r den delen, \u00e4r Torsten K\u00e4lvemarks ord om Anden som kyrkans ende ledare inte en slutsats som vetter \u00e5t anarki. De st\u00e5r inte i motsats till behovet av en ledarstruktur best\u00e5ende av biskop och presbyterium. Men lika stor som skepsisen \u00e4r mot tendensen att alltid vilja gripa efter en yttre auktoritet, eller h\u00e4vda en s\u00e5dan, lika stor \u00e4r tilltron till den helige Ande. En tillit som inneb\u00e4r att det \u00e4r\u00a0gemenskapen<\/em>\u00a0som leder kyrkan \u2013 Anden \u00e4r ju given \u00e5t alla! Den som \u2019presiderar\u2019 \u2013 biskopen \u2013 g\u00f6r det endast i h\u00e4rledd mening, genom den n\u00e5deg\u00e5va Anden givit. I ortodox tradition \u2013 till skillnad fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l romersk-katolsk som luthersk \u2013 kan den som \u00e4r f\u00f6reslagen till biskop d\u00e4rf\u00f6r inte utses f\u00f6rr\u00e4n gemenskapen gett sitt uttryckliga bifall i liturgin.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r i detta ljus vi beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5 Nicholas Afanasievs starka betoning av\u00a0delaktigheten<\/em> i kyrkan. Ingen \u00e4r pr\u00e4st, ingen \u00e4r ledare, mer \u00e4n n\u00e5gon annan! Genom dopet i vatten och ande tillh\u00f6r vi alla samma heliga pr\u00e4sterskap, men tilldelas av Anden olika n\u00e5deg\u00e5vor. I ortodox tradition framtr\u00e4der denna delaktighet allra tydligast i liturgin. Alla kan av naturliga sk\u00e4l inte be samtliga b\u00f6ner, n\u00e5gon celebrerar och s\u00e4tter ord p\u00e5 den eukaristiska b\u00f6nen, men om inte f\u00f6rsamlingen \u2019koncelebrerar\u2019 genom att inst\u00e4mma med sitt\u00a0amen<\/em>\u00a0framtr\u00e4der inte kyrkan som \u201den enda kropp\u201d. Pr\u00e4sterna, de som tillsammans med biskopen \u2019presiderar\u2019 i den eukaristiska f\u00f6rsamlingen, \u00e4r del av samma heliga pr\u00e4sterskap som alla d\u00f6pta, och om inte gemenskapen \u2019bekr\u00e4ftar\u2019 sin pr\u00e4st har denne ingen legitimitet hur mycket han \u00e4n h\u00e4vdar sin auktoritet. Ty endast en kan med r\u00e4tta kalla sig ledare i kyrkan: den helige Ande.<\/p>\n\n\n N\u00e4r jag under \u00e5rets apostlafasta l\u00e4ser Nicholas Afanasievs bok The Church of the Holy Spirit drar jag mig till minnes ett av m\u00e5nga stimulerande samtal inom tidskriften Pilgrims referensgrupp. Det var r\u00e4tt m\u00e5nga \u00e5r sedan, vi satt den dagen i Vasarummet i Nya Slottet i Bj\u00e4rka-S\u00e4by, och fr\u00e5gan om det kyrkliga \u00e4mbetet kom p\u00e5 tal. Vilket kyrkligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10866","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10866","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10866"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10866\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10889,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10866\/revisions\/10889"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10866"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10866"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10866"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}