<\/p>\n\n\n\n
Absolut grundl\u00e4ggande i Nicholas Afansiev vision av kyrkan \u00e4r varje kristens pr\u00e4sterliga identitet genom dopet. Det \u00e4r f\u00f6r Afanasiev inte bara en vacker tanke, utan f\u00e5r l\u00e5ngtg\u00e5ende f\u00f6ljder f\u00f6r synen p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan lekm\u00e4n och vigda \u00e4mbetsb\u00e4rare och p\u00e5 kyrkan som Kristi kropp. Hela Guds folk \u2013 inte bara biskopar, pr\u00e4ster och diakoner \u2013 celebrerar eukaristin. Alla \u00e4r, upprepar Afanasiev med emfas, \u201dkoncelebranter\u201d som det heter p\u00e5 liturgiskt spr\u00e5k.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Afanasiev grundar sin kyrkosyn i en dj\u00e4rv vision av den helige Andes n\u00e4rvaro genom sina g\u00e5vor i kyrkan. Det \u00e4r en\u00a0ecklesiologi<\/em>\u00a0som \u00e4r utpr\u00e4glat “pneumatologisk<\/em>\u201d. Enklare uttryckt:\u00a0D\u00e4r Anden \u00e4r, d\u00e4r \u00e4r kyrkan<\/em>. Eftersom kyrkan utg\u00f6rs av den eukaristiska gemenskapen \u00e4r det den helige Andes n\u00e4rvaro och g\u00e5vor som skiljer kyrkan fr\u00e5n alla andra institutioner. Michael Plekon, sj\u00e4lv ortodox pr\u00e4st, skriver i f\u00f6rordet till den engelska utg\u00e5van av\u00a0The Church of the Holy Spirit<\/em> som utkom 2007: \u201dHans vision \u00e4r rotad i br\u00f6det och kalken p\u00e5 det heliga altaret och en andefylld f\u00f6rsamling samlad omkring det.\u201d Afanasiev menar att det ligger i sakens natur att \u201dkyrkan inte kan ha n\u00e5gra icke-karismatiska medlemmar, p\u00e5 samma s\u00e4tt som hon inte heller kan ha n\u00e5gra medlemmar som inte tj\u00e4nstg\u00f6r [i liturgin].\u201d<\/p>\n\n\n\n Afanasiev \u00e4gnar de f\u00f6rsta kapitlen i sin bok \u00e5t att grundligt g\u00e5 igenom lekm\u00e4nnens pr\u00e4sterliga identitet. \u201dI Nya testamentet tillh\u00f6r pr\u00e4sttj\u00e4nsten hela f\u00f6rsamlingen\u201d, framh\u00e5ller han, och d\u00e4rf\u00f6r var \u201dden tidiga kristenheten en lekmannar\u00f6relse\u201d. Och vidare: <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n F\u00f6r den apostoliska kyrkan var uppdelningen mellan pr\u00e4ster och lekm\u00e4n, s\u00e5dan vi g\u00f6r den i dag, ok\u00e4nd.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Det \u00e4r allts\u00e5 en ortodox teolog som skriver detta \u2013 inte en frikyrkopredikant! Sj\u00e4lvfallet menar inte Afanasiev att det inte beh\u00f6vs ett biskops- och pr\u00e4st\u00e4mbete men hans po\u00e4ng \u00e4r att dessa \u00e4mbeten, liksom andra uppdrag i kyrkan, har sin grund i Andens g\u00e5va och kallelse, inte i \u201dkonsekrationen\u201d, det vill s\u00e4ga i uppfattningen att det finns s\u00e4rskilt konsekrerande (helgande) handlingar ut\u00f6ver dopet som d\u00e4rmed skulle ge en s\u00e4rst\u00e4llning inf\u00f6r Gud. En s\u00e5dan syn p\u00e5 \u00e4mbetet riskerar att g\u00f6ra pr\u00e4sterna till en s\u00e4rskild \u201dkast\u201d i kyrkan. Som om n\u00e5gra vore mer vigda \u00e5t Gud \u00e4n andra. Nicholas Afanasiev g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ngt att han skriver:<\/p>\n\n\n\n Det sv\u00e4rd som \u00e5tskilde de tv\u00e5 \u2013 pr\u00e4ster och lekm\u00e4n \u2013 var l\u00e4ran om konsekrationen. <\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n En uppdelning tenderade att ske i f\u00f6rsamlingarna med olyckliga konsekvenser. \u201dMed tiden kom skolastisk teologi inte bara att minimera undervisningen om ett allm\u00e4nt pr\u00e4sterskap utan ocks\u00e5 misst\u00e4nkligg\u00f6ra det\u201d, menar Afanasiev.<\/p>\n\n\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Absolut grundl\u00e4ggande i Nicholas Afansiev vision av kyrkan \u00e4r varje kristens pr\u00e4sterliga identitet genom dopet. Det \u00e4r f\u00f6r Afanasiev inte bara en vacker tanke, utan f\u00e5r l\u00e5ngtg\u00e5ende f\u00f6ljder f\u00f6r synen p\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan lekm\u00e4n och vigda \u00e4mbetsb\u00e4rare och p\u00e5 kyrkan som Kristi kropp. Hela Guds folk \u2013 inte bara biskopar, pr\u00e4ster och diakoner \u2013 celebrerar […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10754","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10754","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10754"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10754\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10769,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10754\/revisions\/10769"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10754"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10754"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10754"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}