<\/p>\n\n\n\n
Under apostlafastan, som inleds i dag och str\u00e4cker sig fram till aftonen mot den 29 juni d\u00e5 apostlarna Petrus och Paulus firas, ska vi l\u00e4sa en av Ukrainas mest betydande teologer i modern tid, Nicholas Afanasiev, och dennes “bortgl\u00f6mda klassiker\u201d som Rowan Willliams kallat hans bok The Church of the Holy Spirit<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Afanasiev f\u00f6ddes i Odessa 1893 och pr\u00e4glades p\u00e5 djupet av det medelhavsliknande landskapet vid Svarta havet d\u00e4r han v\u00e4xte upp: solen, naturen, str\u00e4nderna. Samtidigt fick han redan som ung bevittna mycket lidande och d\u00f6d. Till en b\u00f6rjan i uppslitande politiska konflikter, senare i de inb\u00f6rdes stridigheter som f\u00f6ljde efter den ryska revolutionen 1917. Tillsammans med tusentals andra tvingades han 1920 fly sitt land och hamnade d\u00e5 i Belgrad. H\u00e4r b\u00f6rjade han studera teologi vid universitet, en k\u00e4rlek som tidigt v\u00e4ckts hos honom. Livet i exil var kr\u00e4vande: ett nytt spr\u00e5k, fr\u00e4mlingskap, ett knappt stipendium att livn\u00e4ra sig p\u00e5, vilket gjorde att han tillsammans med andra flyktingar tvingades leva under extremt enkla f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n\n\n\n I Belgrad drogs Afanasiev in i en eukaristisk v\u00e4ckelse inspirerad av den ber\u00f6mde teologen Sergius Bulgakov. Men han fick ocks\u00e5 k\u00e4nna av de konflikter inom den rysk-ortodoxa kyrkan som han kom att lida av under hela sitt liv. Unga h\u00e4ngivna kristna splittrades i sin syn p\u00e5 den ryska staten, rysk historia, kultur och andlighet. En skiljelinje som ofta kom att g\u00e5 rakt igenom familjer och v\u00e4nskaper.<\/p>\n\n\n\n Vid den teologiska fakulteten i Belgrad studerade Afanasiev bland annat under den renommerade ryske kyrkohistorikern A. P. Dobroklonsky, n\u00e5got som kom att f\u00e5 avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r hans fortsatta inriktning, Det var denne som inspirerade honom att tr\u00e4nga djupare in i fr\u00e5gorna om vad kyrkan \u00e4r \u2013 bortom kanoniska regler, hierarkiska strukturer och kyrkom\u00f6ten. P\u00e5 1930-talet fick han en f\u00f6rfr\u00e5gan fr\u00e5n S:t Serge, den framv\u00e4xande ortodoxa akademin i Paris d\u00e4r Bulgakov d\u00e5 var rektor, om att komma dit f\u00f6r att undervisa. H\u00e4r blev han kvar under \u00e5terstoden av sitt liv.<\/p>\n\n\n\n Intrycken fr\u00e5n Bulgakov och dennes kraftfulla betoning av eukaristin, tillsammans med studierna av Nya testamentet och de tidiga kristna k\u00e4llorna som Dobroklonsky satt honom p\u00e5 sp\u00e5ren mot, ledde nu Afansiev till att alltmer intensivt s\u00f6ka en djupare f\u00f6rst\u00e5else av kyrkans v\u00e4sen och hennes relation till v\u00e4rlden. Det \u00e4r dessa insikter han s\u00e5 sm\u00e5ningom sammanfattar i sin opus magnum<\/em> om den helige Andes kyrka. H\u00e4r formulerar han den vision av kyrkan som inte bara p\u00e5verkade samtida ortodoxa teologer som Alexander Schmemann utan \u00e4ven framst\u00e5ende katolska teologer, bland dem Henri de Lubac, och som refererades till under Andra Vatikankonciliet: Kyrkan skapar eukaristin och eukaristin skapar kyrkan<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Grundl\u00e4ggande f\u00f6r denna vision av kyrkan \u00e4r betoningen av det allm\u00e4nna pr\u00e4stad\u00f6met: all d\u00f6pta har del i Kristi pr\u00e4sterliga tj\u00e4nst och \u00e4r delaktiga i firandet av eukaristin. D\u00e4rf\u00f6r inleder Afanasiev sin bok med ett ing\u00e5ende bibelstudium om vad som sker i dopet och den efterf\u00f6ljande krismasm\u00f6rjelsen: i dessa handlingar konsekreras varje medlem i kyrkan till s\u00e5v\u00e4l pr\u00e4st som profet.<\/p>\n\n\n Under apostlafastan, som inleds i dag och str\u00e4cker sig fram till aftonen mot den 29 juni d\u00e5 apostlarna Petrus och Paulus firas, ska vi l\u00e4sa en av Ukrainas mest betydande teologer i modern tid, Nicholas Afanasiev, och dennes “bortgl\u00f6mda klassiker\u201d som Rowan Willliams kallat hans bok The Church of the Holy Spirit. Afanasiev f\u00f6ddes i Odessa […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10740","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10740","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10740"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10740\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10753,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10740\/revisions\/10753"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10740"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10740"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10740"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}