<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Antropologins kosmologiska dimension \u2013 att m\u00e4nniskan \u00e4r \u00e4mnad att ta med sig hela den \u00f6vriga v\u00e4rlden in i Guds rike \u2013 var l\u00e5ngt ifr\u00e5n sj\u00e4lvklar bland alla l\u00e4rare i den tidigaste kyrkan. Under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena f\u00f6rekom inom teologin f\u00f6rst\u00e4llningar om att det bara \u00e4r sj\u00e4len som \u00e4rver Guds rike, en tanke som varit seglivad genom kristenhetens historia, i synnerhet i v\u00e4st, och som tvekl\u00f6st bidragit till den ekologiska krisen. Men tidigt framtr\u00e4dde ocks\u00e5 teologer, bland dem Methodios av Olympos i b\u00f6rjan av 300-talet, som menade att Gud inte skapade den materiella v\u00e4rlden f\u00f6r att den skulle f\u00f6rg\u00e5s, utan f\u00f6r att leva f\u00f6r evigt. Sin absoluta h\u00f6jdpunkt n\u00e5r denna kosmologi under det f\u00f6rsta \u00e5rtusendet med Maximos Bek\u00e4nnaren, som vi f\u00e5r anledning att \u00e5terkomma till.<\/p>\n\n\n\n
Den grekiske teologen Johannes Zizioluas \u2013 som \u00e4nnu vid 91 \u00e5rs \u00e5lder \u00e4r verksam och f\u00f6rra \u00e5ret utkom med boken Priests of Creation<\/em> \u2013 p\u00e5pekar att det faktum att m\u00e4nniskan i den bibliska ber\u00e4ttelsen skapades sist av alla levande varelser, vittnar om att hon \u00e4r en organisk del av skapelsen och inte kan existera den f\u00f6rutan. N\u00e5got som ofta gl\u00f6ms bort bland kristna, och ger rum f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningar att m\u00e4nniskan inte beh\u00f6ver den materiella v\u00e4rlden eftersom hon \u00e4r en andlig varelse. Men, som Ziziolus uttrycker det, \u201den m\u00e4nniska utan sin kropp \u00e4r ett sp\u00f6ke, en ofullst\u00e4ndig m\u00e4nniska. Vi har<\/em> inte kroppar, vi \u00e4r<\/em> kroppar.\u201d Och som kroppar \u00e4r vi en del av hela den \u00f6vriga materiella v\u00e4rlden. <\/p>\n\n\n\n Att m\u00e4nniskan skapades sist visar \u00e4ven att det finns ett syfte med skapelsen, och att detta syfte anf\u00f6rtros m\u00e4nniskan. Vad best\u00e5r syftet av? N\u00e4r kyrkof\u00e4derna talar om m\u00e4nniskan som Guds avbild betonar de tv\u00e5 saker: hennes rationalitet<\/em> i kombination med hennes frihet<\/em>. Att m\u00e4nniskan \u00e4r rationell inneb\u00e4r inte att det inte skulle finns andra varelser som ocks\u00e5 \u00e4r rationella, men till skillnad fr\u00e5n andra djur \u00e4r m\u00e4nniskan fri fr\u00e5n bundenheten till naturen. Det \u00e4r bara m\u00e4nniskan som \u00e4r fri att kunna ta skapelsen i sina h\u00e4nder och forma n\u00e5got nytt av den. <\/p>\n\n\n\n H\u00e4r kompletterar Philip Sherrard p\u00e5 ett fascinerande s\u00e4tt sina reflektioner om m\u00e4nniskan som skapelsens pr\u00e4st genom att \u00e4ven beskriva henne som konstn\u00e4r. Det \u00e4r en viktig aspekt av hennes likhet med sin Skapare.\u00a0<\/p>\n\n\n\n Hon \u00e4r konstn\u00e4r eftersom hon \u00e4r skapad till avbild av den gudomlige konstn\u00e4ren. F\u00f6ljaktligen \u00e4r hon ett konstverk genom sin avbildslikhet, och en konstn\u00e4r genom sin f\u00f6rm\u00e5ga att efterlikna Skaparen i att \u00e5stadkomma \u2019verk\u2019 enligt den gudomliga ritningen.<\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Det \u00e4r med andra ord i egenskap av konstn\u00e4r som m\u00e4nniskan kan uppfylla sin roll som medlare, eftersom konstens uppgift \u00e4r att avt\u00e4cka den sk\u00f6nhet som \u00e4r dold i tingen. Och vilket \u00e4r hennes fr\u00e4msta konstn\u00e4rliga alster? Det \u00e4r, framh\u00e5ller Sherrard, full\u00e4ndandet av det konstverk som hon sj\u00e4lv \u00e4r!<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n Antropologins kosmologiska dimension \u2013 att m\u00e4nniskan \u00e4r \u00e4mnad att ta med sig hela den \u00f6vriga v\u00e4rlden in i Guds rike \u2013 var l\u00e5ngt ifr\u00e5n sj\u00e4lvklar bland alla l\u00e4rare i den tidigaste kyrkan. Under de f\u00f6rsta \u00e5rhundradena f\u00f6rekom inom teologin f\u00f6rst\u00e4llningar om att det bara \u00e4r sj\u00e4len som \u00e4rver Guds rike, en tanke som varit seglivad […]<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10194","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-fastebloggen","has-post-title","has-post-date","has-post-category","has-post-tag","has-post-comment","has-post-author",""],"builder_content":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10194","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10194"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10194\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10209,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10194\/revisions\/10209"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10194"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10194"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tidskriftenpilgrim.se\/fastebloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10194"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}