Morgondagens kristendom
I den moderna epoken, efter upplysningen, har innebörden av begreppet religion förändrats. Det har kommit att representera den ”religiösa” sidan av livet. Religionen handlar om den ”andra världen”; i den här världen är den främst upptagen av frågor som rör moral. Det var denna världsfrånvända och moraliserande förståelse av religion som Alexander Schmemann vände sig mot och som ateistiska kritiker av kristendomen har angripit. Tomás Halík ser den kritiken som välgörande och nödvändig. Här kan man verkligen tala om att kristendomen behöver befrias från religionen. Därför konstaterar Halík:
Den kritiska ateismen, till skillnad från den dogmatiska, behöver inte uppfattas som en fiende, den kan snarare gynna tron.
I den förändrade förståelse av religion som sekulariseringen fört med sig ser Tomás Halík två tendenser. Den ena är religionen som en nationell eller etnisk identitetsmarkör. Den andra är religion som andlighet, men då skild från kyrka och tradition. Medan den första främst har funktionen av att stärka en gruppidentitet, ger den senare redskap till större självkännedom och får en roll som liknar psykoterapins. Halík skriver:
Den kristna tron bör inta en kritisk distans till bägge dessa, så att framtidens kristendom vare sig omvandlas till en identitär politisk ideologi eller till en konturlös spiritualitet som förskingras i esoterikens dimma.
Kristendomen som en religion, vare sig det är i dess förmoderna form av en ”kristen civilisation” eller i dess mer sentida bemärkelse, förmår inte längre vara ett kreativt livsrum för tron. Det blir alltför snävt, rentav kvävande. När religionen ideologiseras och kristendomen reduceras till en ism (katolicism, protestantism, pentekostalism), kan det bli nödvändigt att instämma i den bön medeltidsmystikern mäster Eckhart formulerade: ”Jag ber Gud att befria mig från Gud.”
”Tron behöver i dag lyftas in i ett nytt rum, i likhet med hur Paulus på sin tid förde kristendomen ut ur judendomens avgränsningar”, skriver Tomás Halík. Men vi ska inte föreställa oss att vi kan rekonstruera en form av ren och avskalad ursprungskristendom. Ambitioner i den vägen tenderar ofta leda till att vi projicerar våra egna ideal bakåt i historien. Tron är alltid en del av en kultur och en historisk och social kontext. ”Det är därför jag samtidigt tror att en helt ’icke-religiös kristendom’ är en ren abstraktion”, skriver Halík.
Hur kan vi då använda begreppet religion på ett fruktbart sätt i dag? Ordet religio spåras ofta till verbet religare, som har innebörden att återförena. Religion i denna mening fungerar som en integrerande kraft i samhället. Men substantivet religio kan också härledas till verbet relegere, i betydelsen ”att läsa om”. Det kan ge begreppet religion en ny innebörd, menar Tomás Halík.
Jag tror att morgondagens kristendom framför allt kommer att vara en gemenskap präglad av en ny hermeneutik, en ny läsning, en ny och fördjupad tolkning av uppenbarelsens två källor, skrift och tradition, och i synnerhet av Guds tilltal i tidens tecken.
