Ett mål att röra sig mot
Vi har denna vecka inlett vår läsning av Femte Moseboken, den bibelbok som kallas Deuteronomium, ”den andra lagen”. Här ges en summa av Toran och av vad som gör det judiska folket till ett utvalt folk: när de omgivande folken förvandlats till ett etiskt dårhus är det Israels kallelse att stå upp för de försvarslösa och fattiga, att handla och tala för alla som blivit offer för den starkares framfart. Israel förväntas gestalta en livsstil som är moraliskt konsistent, att ”inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder”. (5 Mos 15:7)
Den judiske professorn Jeshajahu Leibowitz (1903–1994), som kallats Jerusalems moderna profet, kommenterar hur Israels helighet inte är en given storhet utan en handling, ett mål att röra sig mot. ”Helig”, menar Leibowitz, är ett ord som endast kan appliceras på Gud, inte på något i de naturliga eller historiska sfärerna. Folket har för honom ingen medfödd unicitet eller helighet, det unika, det som helgar, ligger i ett sätt att leva som är annorlunda än andra människors.
Det är detta sätta att leva som tecknas i Femte Moseboken när Deuteronomium framhåller Guds passion för rättvisa. Här vävs religiösa anspråk samman med socioekonomiska krav: ”Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan.” (5 Mos 16:20) Därför heter det: ”Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.” (5 Mos 15:11)
