Ett liturgiskt Tabor

I vår läsning av kommentaren till Den gudomliga liturgin, skriven av prästmunken Gregorios i Koutloumousiou-klostret på berget Athos, ska vi under tredje adventsveckan röra oss fram mot det skeende i Chrysostomosliturgin som kallas Den heliga anaforan. Efter bibelläsningar och ytterligare förböner har gåvorna som tillretts på prothesis nu placerats på altaret. De är fortfarande täckta med den stora duken. Ögonblicket då Kristi hemlighet ska avslöjas närmar sig. 

Prästen lyfter nu av den stora duken och vänder sig till församlingen med orden: Vår Herres Jesu Kristi nåd, Gud Faderns kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla. Församlingen svarar: Och med din ande.

Denna bön skänker oss fullheten av den heliga Treenighetens gåvor, framhåller Gregroios. Den nåd som Sonen bevisar oss och den kärlek som Fadern älskar oss med, får vi del av genom den helige Ande som drar in oss i den evige Sonens gemenskap med den evige Fadern.  

I sitt svar efter att ha tagit emot denna välsignelse – Och med din ande – ber församlingen att samma nåd och kärlek nu ska skänkas prästen. De döpta som är samlade omkring altaret är prästens koncelebranter och förebedjare, inte passiva åskådare till det som sker. Alla deltar aktivt i firandet av liturgin. ”Prästen rör inte vid de gåvor som ligger framför honom förrän han har nedkallat Herrens nåd över er och ni har svarat honom med orden Och med din ande, skriver Johannes Chrysostomos.

Därefter lyfter prästen händerna högt och säger: Låt oss upplyfta våra hjärtan. Varpå församlingen svarar: Vi har dem hos Herren.

Detta är anaforans explicita ögonblick! Det grekiska ordet har betydelsen upplyftande eller upphöjande. Det var denna anafora evangelisten Johannes fick uppleva när han på ön Patmos i en vision av den himmelska gudstjänsten hörde orden från Jesus: ”Kom hit upp.” (Upp 4:1) När celebranten upprepar orden, är det Kristus själv som inbjuder oss att delta i den gudstjänst som pågår i ett evigt nu i himlen.

Prästmunken Gregorios påminner om att samma ord intressant nog återkommer i skildringen av Kristi förklaring. När vi läser i Markusevangeliet att Jesus tog med sig lärjungarna ”upp på (anaferei) ett högt berg”, används det verb från vilket anafora kommer. Det som skedde på berget när Jesus förvandlades inför dem, sker också i det eukaristiska firandet. ”En gudomlig stege har rests på altaret, dess krön är utom synhåll för oss”, skriver Gregorios i en kommentar till anaforans liturgiska transfiguration.

Mässan är kyrkans Tabor. Vår Herres Jesu Kristi nåd ”leder oss upp” på ett högt berg där vi förvandlas av den kärlek från Fadern som Anden låter strömma över oss.