Ett hjärta utan baktankar

Amma Sara, en av de tidiga ökenmödrarna, säger: 

Om jag bad Gud att alla människor skulle vara nöjda med mig, då skulle jag stå vid vars och ens dörr och be om ursäkt. Jag vill hellre be om ett rent hjärta gentemot alla.

När det kommer till frågan om urskillning – temat i den senaste utgåvan i serien Paradiset, den tematiska samlingen av tänkespråk från öknen – var man i denna tradition medveten om hur lätt vi människor, på gott och ont, påverkas av beröm och kritik. ”De känslor som väcks av andras beröm och förakt är inte detsamma som sanningen”, kommenterar redaktören till Paradiset-serien, Per Rönnegård, i sin inledning till volymen om urskillningsförmågan. När vi börjar älta människors recensioner och omdömen om oss blir blicken snart skymd. Vi ser varken sanningen om oss själva eller om Gud. 

Vad är då det rena hjärtat som Amma Sara ber om? Uppenbarligen rör det sig om något annat än att göra alla nöjda. Ett hjärta utan baktankar, fritt från alla illusioner, inte minst om vår egen betydelse, väntar i landet där tankarna finner ro, för att citera Isak Syriern. Så talar till exempel en medeltida lärjunge till Amma Sara, Thomas a Kempis, om ”den frid som varken bekymrar sig om beröm eller klander”.