Kärleken till evangeliet

Den har varit till hjälp för många. Den har varit till hjälp för mig. Den kan också bli till hjälp för dig.

Så skriver Ignatius Brianchaninov om Jesusbönen. I ett kvarts sekel under 1800-talet var han igumen, ledare, för S:t Sergiusklostret utanför Moskva. Han restaurerade inte bara klostrets förfallna byggnader men reformerade framför allt dess inre liv. Liturgin och studiet av Bibeln förnyades under hans ledning. Kallistos Ware kommenterar: ”När vi läser hans undervisning om Jesusbönen är det viktigt att komma ihåg att den inte lever sitt eget liv, utan finns i ett sammanhang av liturgisk tillbedjan och läsning av Skriften. 

Kärleken till evangeliet var för fader Ignatius hjärtat i munkens liv. I den bok som på engelska har titeln The Arena – Guidelines for spiritual and monastic life, skriver han:

En munk ska, från det att han inträder i klostret, ägna sig åt att läsa det heliga evangeliet med största omsorg och uppmärksamhet. Han bör studera evangeliet på ett sådant sätt att det alltid lever inom honom, och för varje steg han tar, för varje handling och varje tanke, skall han i sitt minne kunna återkalla evangeliets vägledning. Studera evangeliet intill livets slut. Tro inte att du känner det tillräckligt, även om du kan det utantill.

Det är umgänget med evangelierna som mer än något annat ger näring åt Jesusbönen. Där återfinns den i olika former, som hos den blinde Bartimeus – ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig” – och blir ett sätt att fästa blicken på Jesus. Därför är denna böneväg, som Ignatius Brianchaninov uttrycker det, ”en trygg väg för nybörjare” – och vem känner sig inte som en sådan! Vilka omständigheter vi än befinner oss i kan Jesusbönen bli ett konkret sätt att föra in Jesus i varje del av vårt dagliga liv och finna honom överallt.