En kärlekssökande Gud

Det var inte många som tog notis om Filokalia när den utkom i sin fösta utgåva 1782. De två redaktörer som sammanställde den imponerande antologin, Makarios av Korinth (1731–1805) och Nikodimos Hagioriten (1749–1809), var munkar på Athos knutna till en förnyelserörelse som gick under namnet Kollyvades.

Skälet till att man gav ut dessa gamla texter ur den östliga kristna traditionen var en oro över västlig påverkan på den grekiska kulturen och kyrkan, ungefär vid tiden för franska revolutionen. ”Sätt inte ert hopp till den nya sekularismen i väst”, sa de två munkarna till sina landsmän. ”Den kommer att visa sig vara ett bedrägeri och en besvikelse.” Makarios och Nikodimos menade att hoppet om förnyelse stod till ett återvändande till källorna i den tidiga kyrkan.

Så småningom översattes Filokalia till slaviska och ryska, och blev bland annat känd genom berättelsen om den ryske pilgrimen som i sin längtan att leva i ständig bön fick med sig en version av Filokalia i sin ränsel. De senaste 70 åren har den fått sitt stora genombrott, även i väst, med översättningar till engelska, franska, tyska och finska. ”Somliga böcker tycks ha blivit sammanställda inte så mycket för sin egen samtid som för kommande generationer”, skriver Kallistos Ware, och tillägger: ”Filokalia är just ett sådant verk.”

En huvudtanke i Filokalia är att kunskap om Gud bara finns som ett liv med Gud. En tänkt Gud kan man utforska genom studier. Men Gud är levande och kärlekssökande (Simon, Johannas son, älskar du mig?). Det är genom att besvara Guds kärlek som vi lär känna Gud.