En ädel atmosfär

 
Hösten 1939 ringde Linköpingsbiskopen Tor Andræ till Oscar Ekman i Bjärka-Säby och frågade om han tillsammans med kollegan i Svenska Akademien, författaren Albert Engström, fick komma på ett besök. Under den middag hos familjen som de två inbjöds att delta i satt Engström till största delen tyst. Flera år senare, efter Albert Engströms död, berättade Tor Andræ hur denne efter sitt besök hos godsägaren och hans familj hade yttrat: ”Det rådde en ädel atmosfär på Bjärka-Säby.”
Vad är det som får oss att känna oss inneslutna – eller ovälkomna – på en plats eller i en gemenskap? Det är atmosfären. Platsens ande. Miljöer som hjälper oss att sänka skuldrorna och andas friare, som främjar vidssynthet och kreativitet, visar sig ofta bära på en tradition formad av människor som levt för andra mer än för sig själva.
En ”ädel atmosfär” frambringas av gästfrihet, generositet, givmildhet. Vackra ord – men framför allt uppfordrande. De sätts på prov i mötet med den som tror, tänker och lever annorlunda.