Det okonstlade livet

Vem var egentligen Nilos av Ankara, vars vägledning om den asketiska vägen kommit att ingå i Filokalia?

De biografiska uppgifterna är knapphändiga, men sannolikt var han abbot i ett kloster i närheten av Ankara i början av 400-talet. Enligt en tidig livskildring, som numera betraktas som legendartad, kom Nilos ursprungligen från Konstantinopel. Där hade han en ledande ställning under kejsar Theodosios (379–375), och blev senare lärjunge till Johannes Chrysostomos innan han beslutade sig för att leva en tid som eremit i Sinai. 

Förutom den text som i den engelska utgåvan av Filokalia fått rubriken Ascetic discourse, finns även bevarad av hans hand en skrift om Jesusbönen. Tillsammans med sin något yngre samtida, Diadochos av Fotike, är Nilos den förste som uttryckligen kommenterar Jesusbönen. 

Även andra källor från denna tid bekräftar de förhållanden som Nilos uppehåller sig vid i sin text i Filokalia, hur ytligheten börjat gripa omkring sig i klosterlivet i generationen efter Antonios, Makarios, Poimen och de övriga pionjärerna bland de monastiska fäderna. ”Vi skiljer oss numera inte från andra mer än genom den dräkt vi bär”, skriver Nilos och tecknar en bild av hur den asketiska vägen blivit ”ett sätt att skaffa sig fördelar”. En konsumtionshets har ätit sig in hos dem som gärna vill uppehålla bilden av sig själva som asketer medan de i själva verket drivs av konkurrens och avundsjuka. Nilos skräder inte orden när han går till rätta med sina medbröder:

Rivalitet över materiella ägodelar har fått oss att glömma Herrens vägledning när han lärde oss att söka Guds rike först. När vi avsiktligt gör det motsatta visar vi att vi litar vi mer på vår egen förmåga än på Herrens omsorg när han sa: ’Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelska fader föder dem.’ (Matt 6:26) … Lika upptagna av att köpa och sälja som mannen på gatan uppfattas vi som ett odugligt pack, inte längre värda omgivningens respekt.   

”Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster”, skriver Predikaren (7:30). Eller med den äldre översättningens formulering: ”Gud gjorde människorna sådan de borde vara.” Nilos av Ankara vill visa oss vägen bort från dubbelhet och splittrande mångfald, till att på nytt bli sådana vi är skapade att vara: enkla och okonstlade. Däri består frälsningen.