Den profetiska poesin
Poesin i Jeremias bok frilägger djupet, kvalet och det motsägelsefulla i Guds egen smärta över en stad som Gud älskar men inte kan tolerera. Att älska är inte detsamma som att tolerera.
Det är knappast sant att ”kärleken alltid vinner”. Men i Jeremias profetiska poesi är det sant. Den är en berättelse om nederlag, förskjutning och upprättelse. Precis som Jesusberättelsen: från fredagens övergivenhet genom lördagens frånvaro till söndagens förundran över nytt liv.
En poet är ingen apologet, men uppgift att förklara världen. Förklaringar kan varken tillfredsställa eller övertyga. Poeten låter ljus falla över något som ”inget öga sett och inget öra hört”. I det ljuset lever tron. Poesin förmår visa hur det finns ett hopp bortom förluster som inte går att undvika – och en lång väntan däremellan då vi inget annat har att göra än att ruva på Guds löfte.