Den fria marknadens välde

 
Allt det vi under julfastans första vecka hittills sagt om pengar och ägodelar utmanar ett alltför okritiskt förhållande till den så kallade fria marknaden, som inte har öra för annat än sin egen visdom. Den som skriver detta är djupt medveten om att själv vara en del av marknadens ideologi. Den ockuperar allas vår föreställningsvärld. Vi är så djupt insnärjda i dess vanor och tankemönster att varje gång vi försöker frigöra oss från den, dröjer det inte länge förrän den drar oss tillbaka i sin värld av kontrakt och kontroll.
Det är en värld för likasinnade där den Andre blir ett orosmoment, en konkurrent. En värld som inte välkomnar främlingen och flyktingen, och som föraktar den som ”inte gör rätt för sig”. Marknadens trygghet liknar Egyptens i sin förutsägbarhet. Precis som det var nödvändigt för Israels folk att lämna Egypten för att få smaka verklig frihet, är det nödvändigt för oss att frigöra oss från marknadens välde. Men utan öknen blir varje sådan frihet en illusion. Öknen är under adventstiden en central metafor för vår frihetskamp.
Men öknen innebär stora risker. Möjligen uppskattar vi öknen för en kort semestervistelse, eller betraktad på avstånd från den välordnade parken. Men att på allvar bege sig dit? Att lämna en värld där mening definieras av vad vi köper och säljer?