De icketroendes tro
Föreställningen att tro, eller frånvaro av tro, är något vi enkelt kan kategorisera och empiriskt mäta har skapat många missförstånd. Människors svar på enkäter med frågor som ’Tror du på Gud?’ säger i själva verket ganska lite om deras verkliga tro.
För Tomás Halík är det sätt på vilket en människa lever ut sin mänsklighet det mest autentiska uttrycket för hennes tro. Därför kan vi tala om ”de icketroendes tro” (de som hävdar att de inte tror) och ”de troendes otro” (de som hävdar att de tror).
Tanken att tron kan vara något ”anonymt”, något som får sitt uttryck i hur en människa lever sitt liv, möter vi redan i Nya testamentet. Jakobsbrevet framhåller att våra liv visar vår tro, och i Matteusevangliet talar Jesus om den implicita tron i en människas handlingar: de som visade omsorg om de behövande mötte Kristus i dessa utan att de visste om det. Som Theofilos av Antiochia uttrycker det på 200-talet: ”Om du säger, ’Visa mig din Gud’, skulle jag svara, ’Visa mig ditt liv, så ska jag visa dig min Gud’.” Till grund för hur vi förstår tron måste med andra ord alltid ligga den bibliska principen: Genom deras frukt ska du känna dem.
Den breddade förståelse av tron som Tomás Halík förespråkar ska dock inte förväxlas med en vagare tro. När han skriver om ”de icketroendes tro” är det inte ett sätt att säga ”alla tror på något”, inte heller är han ute efter att “kolonisera” människor som säger att de inte tror genom att tillskriva dem något de är främmande för. Men han vill visa hur tro och otro inte i första hand är ”objektiva verkligheter” som existerar oberoende av betraktaren. Fenomenet tro har en vidare kontext än så, och därför behöver vi igen och igen utforska vad tron är – och vad den inte är. Halík skriver i The Afternoon of Christianity:
Dialogen mellan tro och otro sker numera inte mellan två strikt avgränsade grupper. Den pågår inom enskilda människor, i våra hjärtan och sinnen.
Därför måste vi göra upp med föråldrade och statiska uppdelningar mellan troende och icketroende, och mellan tro och skepticism. Det sätt på vilket tidigare generationer förstod detta förmår inte spegla den dynamik och mångfald som utmärker spiritualiteten i vår snabbt föränderliga värld.
