Avleda från nyfikenhet

 
I advent lyssnar vi till Jesu tal om tidens slut, de så kallade eskatologiska talen. De utgör en vision av det kommande, utan att vara en exakt beskrivning.  Bland annat varnar Jesus för apokalyptiskt svärmeri, något som infekterade redan de unga församlingarna och som Paulus gör upp med i Andra Thessalonikerbrevet, vår epistel denna vecka.
Det finns framför allt ett ord att ta fasta på i det bitvis svårgripbara talet om tidsslutet. ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.” Det enda tillförlitliga att stå på när solen förmörkas och himlavalvet störtar samman är Jesu ord, hans person. I honom är den kommande tiden redan här. För den som mött honom i nutiden, och lever i honom, innebär den dunkla framtiden inget egentligt nytt. Något som kommenteras av påven Benedikt XVI i den andra av hans två böcker om Jesus:
Jesu apokalyptiska tal har inget at göra med klärvoajans. De skall avleda oss från yttre nyfikenhet kring sådant som kan observeras och föra oss till det väsentliga: att leva på Guds ords grund, det ord som Jesus ger oss, att möta honom, det levande Ordet och att ansvara inför den som skall döma levande och döda.