Av ditt ger vi åt dig

Tacksägelsedagen är en av de firningsdagar under kyrkoåret som har sitt ursprung i reformationen. Med anknytning till traditionen från den tidiga kyrkan med onsdagar och fredagar som fastedagar, växte det fram fyra särskilda bönedagar som var rörliga under året. De kunde ha karaktären av botdagar och utlysas i tider av krig och naturkatastrofer, men de kunde också ha prägel av tacksägelsedagar. Den enda av dessa som finns kvar är den som varje år numera infaller andra söndagen i oktober.

Tacksägelsedagen är alltså en dag som rymmer både bot och tacksägelse, både kyrie och gloria. I evangeliet denna söndag ljuder kyriet från de tio: Jesus, mästare, förbarma dig över oss! Men det är bara en som ”ger Gud äran” och blir en ”eukaristisk människa”.

Ortodoxa kristna talar ibland om en spiritualitet som kännetecknas av ett ”eukaristiskt och asketiskt ethos”. Den asketiska aspekten handlar om att gå med lätta fötter på jorden, att lära sig skilja mellan behov och begär. Men för att det kristna livet inte ska reduceras till etiska principer behöver det perspektivet kompletteras av den eukaristiska dimensionen. Här är betoningen inte på att avstå, utan på att ta emot – att ta emot allt skapat med tacksägelse, eftersom det har sitt upphov i Gud och genom Kristus blivit försonat med Skaparen. 

I liturgin finns nyckeln till hela vårt liv. När vi bär fram bröd och vin vittnar vi genom denna handling om vad livet är ämnat att vara: en gåva från Gud som vi i tacksamhet ger åter till honom. Som det heter i Chrysostomosliturgins anamnesbön: Av ditt ger vi åt dig. En bön som uttalades redan av David, och är en del av tacksägelsedagens gammaltestamentliga läsning: ”Från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.” (1 Krön 29:14)