Att gå på jakt efter andras synder

 
Den nionde delen av Paradiset, den tematiska samlingen av ökenfädernas tänkespråk, som utkom i slutet av förra året i översättning av Johannesakademin, behandlar något av det svåraste: att avstå från makten att döma, eller ens bedöma, andra människor. Som i följande tänkespråk:
En broder frågade en gång abba Poimen: ”Vad ska jag göra? Jag sitter här i min cell full av förakt.” Abban svarade: ”Nedvärdera inte någon, döm inte någon, baktala inte någon. Då skall Gud ge dig vila, och du får sitta ostörd.”
Denna inställning av icke-dömande ska inte uppfattas som allmän tolerans, en variant av en låt-gå-mentalitet där inga absoluta normer existerar för rätt och fel. Öknens fäder och mödrar är förvissade om att synd är något oerhört allvarligt, men de vet också att det bara är i sin egen erfarenhet man verkligen kan förstå hur allvarligt det är att vara skild från Gud. Som abba Moses skriver till abba Poimen:
”Har du nog med synd i ditt eget liv och ditt eget hem har du inget behov av att gå på jakt efter den någon annanstans.”
Lika övertygade som dessa ökeneremiter är om att Gud förlåter vår synd, lika övertygade är de om att det tar ett helt liv att lära sig att ta emot förlåtelsen på ett sådant sätt att det egna livet blir förvandlat. Därför vet de också att bakom dömandet lurar alltid behovet att framstå som lite bättre än andra.
Paradiset IX kan beställas på www.silentiumskrifter.se