Är världen ett problem?

 
I en av sina mest berömda essäer, skriven på 1960-talet bara några år före sin död, gör Thomas Merton upp med en alltför förenklad och statisk kristen förståelse av världen.
Denna föreställning bygger på idén att världen och Kristus är två storheter som ligger i strid med varandra och inte kan försonas. Men om världen både är skapad av Kristus och återlöst i honom, hur kan världen då vara ett problem?
Handlar det alltså inte så mycket om att ta ställning till ”ett agglomerat av materiella varor och ting utanför oss själva, varor och ting som måste förkastas för att kunna söka det ’inre’ och ’andliga’”, frågar sig Merton, utan snarare om att vi behöver avsäga oss vårt ”främmande och falska jag för att kunna välja vår egen djupaste sanning och därigenom välja både världen och Kristus på samma gång”.
Merton skriver: ”Om mitt väsens djupaste grund är kärlek, är det där, i just denna kärlek och ingen annanstans, som jag kommer att finna mig själv och världen, min broder och Kristus.”