Ansvarsklyftan

 
Mänskligheten står inför ett ödesval, menar professor Clive Hamilton. Hon har att välja mellan att försöka tillskansa sig mer kontroll genom att underkuva jorden med ännu större teknologisk makt. Eller att ”retirera och praktisera ödmjukhet”, något som skulle få stora sociala konsekvenser.
Låt oss återvända till Hamiltons anmärkningsvärda bok, Den trotsiga jorden (Daidalos). Författaren är tydlig med sin tro: han tror inte på någon gudomlig makt. Likväl företräder han en syn på människan som har slående likheter med den bibliska, och en dygdeetik som liknar ökenfädernas. Bokens centrala tes är att människan vägrar ta konsekvenserna av det ansvar hon har för jorden och dess framtid. Den oöverbryggliga klyfta som skiljer oss från alla andra arter, kallar Hamilton för ansvarsklyftan. Vårt ansvar härrör från vår fria vilja.
Men nu har vår lättsinniga tillämpning av vår frihet, tillsammans med vår teknologiska makt, fört oss till undergångens brant, konstaterar Clive Hamilton. Det uttrycker sig i ”ett omoget vältrande i begären utan den vuxnes medvetenhet om ansvaret som följer med makten att tillfredsställa dem”.
Och vem har det största ansvaret för att människan ska tygla och begränsa sig? Det har de som har positioner som ger dem möjlighet att förändra institutionerna. Men om de som befinner sig i toppen är fångar under sin makt?
Då måste förändringen komma underifrån, skriver Clive Hamilton. Från de ”maktlösa”.