Frälsningens händelser

 
I helgen firar vi Kyndelsmässodagen, eller Jungfru Marie kyrkogångsdag som den också kallas. Söndagen mässa inleds på många håll med ljusvälsignelse när vi påminns om att fyrtio dagar gått sedan vi gladdes åt Herrens födelse. Nu firar vi den dag då Jesus frambars i templet, igenkänd av Symeon och Hanna som kom dit ledda av den helige Ande.
Att leva i kyrkoåret är att linda sitt liv runt Jesus, varv efter varv. Kyrkoåret är Kristus, med ett latinskt uttryck från medeltiden. Annus est Christus. Varje år är ett prisma som får sitt ljus från Kristus, och låter det reflekteras i skiftande färger under årets olika tider. Vi laddar vår tid med helighet genom att helga dagar och tider. Vi formas genom tillvänjning när vi i gudtjänster och tideböner ”tyder spåren till det fördolda” (Syr 42:19).
Avgörande är upprepningen. Genom att gudstjänstens och årets cykel hela tiden upprepas och vi får återvända till samma händelser, bibeltexter och böner, öppnar sig med åren djupen, höjden och bredden i evangeliet. Upprepningen är dessutom en viktig påminnelse om att vår tro inte kan skiljas från historien. Tron vilar inte på hemliga uppenbarelser. Vi blir frälsta därför att något har hänt. Det liturgiska året är åminnelsen av historiska händelser och liturgin låter oss bli samtida med händelserna. Frälsningen händer i våra liv när vi firar den.