Vad är predikan?
I vår bibelläsningsplan – lektionarium som det också kallas – följer vi sedan mer än tio år en ordning som har sitt ursprung i det norditalienska klostret i Bose. Av de tre dagliga läsningarna är en alltid hämtad från Gamla testamentet, och under tiden mellan påsk och pingst läser vi årligen valda stycken ur andra delen av Jesajaboken med början från kapitel 40.
Denna del av Jesajas bok handlar om befrielsen från Babylon efter sjuttio år av exil för stora delar av Judafolket på 500-talet f Kr. Här finns avsnitt som utgör den hebreiska profetlitteraturens mest fulländade poesi, bland annat fyra sånger om Herrens lidande tjänare i vilka kyrkan igenkänt Kristusprofetior.
I inledningen av det fyrtionde kapitlet får profeten uppmaningen: Förkunna! Varpå han svarar: Vad ska jag förkunna?
Innan vi hör det svar frågeställaren får om vad han ska förkunna, kan det finnas skäl att fundera över vad det är att förkunna. Vad hör vi när vi lyssnar till en predikan? Predikan är inte undervisning eller vägledning i mer allmän mening, inte heller består den av anekdoter och personliga funderingar (”Jag tänker så här…”), allra minst av predikantens egna fascinerande upplevelser – det är det sista församlingen vill höra!
Predikan är ett rop ur djupen, något som måste ut. Predikanten måste tala, inte för att denne har betalt för att göra det, utan för att det är nödvändigt om vi ska förstå vilka vi är. Varför kallar du dig kristen? Vad betyder det för dig? Vi behöver predikan för att förstå vilka vi är i Kristus och varför vi finns i den här världen. En ny identitet kräver ett nytt språk.
Predikan är en akt av kommunikation där babblet – förbannelsen från Babel – är ersatt av ett språk som skänker transparens – klarhet – åt livet och tillvaron. Inte för att det är ett särskilt fromt eller högstämt språk, men för att det är ett förkroppsligat tal om Gud. Ett rop – inte nödvändigtvis högljutt och framför allt inte konstlat – som förmedlar ett ord som uppstått i predikantens innersta i dialog med Gud under umgänget med de bibliska texterna.
Mer än en predikant har ibland frestats tänka att livet skulle vara betydligt enklare om han eller hon inte behövde predika. Det blev i stället svårare. Att stänga inne ropet – som profeten Jeremia försökte göra – blir i längden outhärdligt. Det ord predikanten fått att förkunna kan vara farligt att yttra, men ännu farligare att svälja.
