Kalkens födelsedag

I kväll, på kalkens födelsedag, tar vi emot det bröd och vin om vilket Efraim Syriern skriver:

Det är ett fullhetens bröd som den helige Ande har knådat och bakat, ett vin blandat med eld och Ande. Guds egen kropp och blod som är utgivet för alla människor.

När brödet till eukaristin bakas enligt koptisk tradition vandrar kyrkan med psaltarpsalmerna genom hela frälsningshistorien, från skapelse till påsk. Psaltaren, en andlig och existentiell thriller där hela dramat utspelar sig, och Kristus är intrigens A och O. Han är dess början och dess slut.

När degen knådas och formas börjar Gud på nytt med sin värld, med var och en av oss, för att allt ska bli ”så som han ville ha det” (Jer 18:4).

När bröden stämplas framträder ikonen, ”den osynlige Gudens avbild”, och i den varje människas djupaste hemlighet.

När bröden sårmärks tillber vi den korsfäste och ber om nåd att få dö från allt som är död i våra liv, det som gör att vi sårar varandra och Guds skapelse.

När bröden gräddas förtärs jästen – bilden av vår synd – och löftet ges oss att få dela hans uppståndelse.